Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utförsåkning på skidor momsskattemässigt skall behandlas på samma sätt som annan idrottsverksamhet.
Sedan flera år tillbaka diskuteras momsnivån på utförsåkning på skidor. Att den som använder sig av skidliftar för att komma upp i backen för att sedan susa nedför tvingas betala dubbelt så hög moms, 12 %, som den som sysslar med golf eller tennis är självfallet ologiskt. Det finns inga hållbara sakargument för denna tingens ordning. All idrottsverksamhet bör beläggas med samma momsnivå.
I augusti 2004 kom en dom från kammarrätten som innebar att utförsåkning skall beläggas med samma moms som övrig idrott, alltså 6 %. Detta accepterade dock inte Skatteverket som överklagade utslaget till högre instans, där frågan inte är avgjord. Frågan har ännu inte kommit upp i Regeringsrätten.
Kammarrätten motiverade sitt ställningstagande på följande sätt (Mål nr 1183-03 och 1185-03): ”En tjänst skall anses som underordnad en huvudsaklig tjänst när kunderna inte efterfråga den i sig, utan då den endast är ett medel att på bästa sätt åtnjuta den egentliga tjänst som företaget tillhandahåller.”
Det är självfallet så att transporten med skidliften är underordnad syftet att få åka skidor utför backen – och därför bör tjänsten också vara belagd med samma moms som annan idrottsverksamhet, exempelvis att gå på gym, bada i badhus, spela bowling eller golf, syssla med ridsport eller när man betalar inträde till en fotbollsmatch. I samtliga dessa fall gäller momssatsen 6 %. Varför ska då utförsåkningen beläggas med dubbel momssats?
Tidigare i år lade Mervärdesskattesatsutredningen fram ett delbetänkande, där man föreslår en enda momssats på alla varor, 21,7 %. Men det är ett förslag som skulle göra ont värre, även när det gäller den i sammanhanget något marginella skidmomsen.
Erfarenheterna från den stora skattereformen 1990–1991, då en rad turisttjänster belades med moms från att tidigare varit befriade från moms, visar att denna bransch är mycket priskänslig. Turistnäringen drabbades av ett volymbortfall i nivån 25–30 % mellan 1989 och 1991. Det tog branschen ungefär tio år innan turismen åter var uppe i 1989 års nivå. Att kraftigt höja momsen som föreslås i betänkandet från Mervärdesskattesatsutredningen skulle utan tvivel drabba skidturismen mycket hårt.
Turismen agerar i dag på en internationell marknad. Besökarna kommer i allt högre utsträckning från andra länder. Detta innebär att turismen är den enda bransch där exporten är belagd med moms. Utländska turister betalar moms på konsumtionen i Sverige. Statens intäkter från de utländska turisternas konsumtion i Sverige beräknas till 7 miljarder kronor (2003). Att i detta läge föreslå en kraftig höjning av momsen vore att binda ris åt egen rygg och dessutom förlora en mängd viktiga jobb.
I Sverige är alltså liftkorten belagda med 12 % moms, medan momsnivån är 6 % i Norge och 8 % i Finland. Om idén om enhetsmoms skulle förverkligas blir skillnaden absurt stor.
Det är i stället hög tid att utförsåkning på skidor nu jämställs med annan idrottsverksamhet. Det finns inga skäl att avvakta ytterligare utredningar utan i stället låta förnuftet råda.
Skidturismen är av stor och växande betydelse för den svenska fjällvärlden. Här finns en näring med mycket goda utvecklingsmöjligheter i ett vidsträckt glesbygdsområde, som annars kämpar mot utflyttning och befolkningsminskning. En sådan näring bör självfallet stödjas av staten och inte bestraffas med dubbel moms i förhållande till annan idrottsverksamhet. Dessutom är utförsåkning en viktig idrott som engagerar människor i alla åldrar, inte minst barnfamiljer. Låg moms befrämjar i det här fallet hälsa och rekreation för många.
Det är därför hög tid att avveckla straffbeskattningen av utförsåkning på skidor.