Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en helt fristående och oberoende kronofogdemyndighet och avslår därmed regeringens proposition 2005/06:200 i denna del.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om överflyttning av statens borgenärsuppgifter till Skatteverket och andra debiterande myndigheter.
I oktober 2003 avslutade Utredningen om kronofogdemyndighetens framtid sitt arbete med betänkandet En kronofogdemyndighet i tiden (SOU 2003:97).
Utredningen föreslog bl.a. att nuvarande tio regionala kronofogdemyndigheter skulle läggas samman till en rikstäckande myndighet och att borgenärsfunktionerna flyttas från kronofogdemyndigheten till Skatteverket och andra debiterande myndigheter. Vidare föreslogs att alla mål skulle handläggas på ett enhetligt sätt och att de debiterande myndigheterna själva skulle avgöra om ansökan om verkställighet skulle göras eller ej. Vidare skulle handläggningstiden som huvudregel vara ett år och kronofogdemyndigheten under vissa förutsättningar ha rätt att bevilja anstånd med utmätning.
En mycket viktig utgångspunkt för utredningens förslag var att undanröja dagens situation med kronofogdemyndighetens dubbla roller och skapa opartiskhet i det verkställande arbetet.
Utredningen menade att det därför var nödvändigt att samtliga borgenärsuppgifter skiljdes från kronofogdemyndighetens verkställande uppgifter. Med andra ord skulle staten som fordringsägare i verkställigheten hos kronofogdemyndigheten behandlas på samma sätt som andra fordringsägare.
Den helt övervägande delen av remissinstanserna tillstyrker att det bildas en rikstäckande kronofogdemyndighet. Flertalet remissinstanser har också uttalat sig positivt till att den nya kronofogdemyndigheten blir helt fristående från Skatteverket.
Vi delar regeringens uppfattning att många fördelar uppnås genom att exekutionsväsendet organiseras i en rikstäckande myndighet på samma sätt som gjorts med t.ex. Skatteverket och Åklagarmyndigheten.
Föreliggande förslag, som innebär att kronofogdeverksamheten även fortsättningsvis knyts till Skatteverket, utgör ett principiellt och viktigt avsteg från utredningens klara och välmotiverade förslag om en helt fristående och borgenärsneutral kronofogdemyndighet. Skatteverkets styrelse får beslutandefunktioner över kronofogdemyndigheten och Skatteverkets generaldirektör blir högste tjänsteman. Det sägs uttryckligen (s. 138 i propositionen) att härigenom skapas ”bättre förutsättningar för att vid styrningen av verksamheten beakta det funktionella sambandet mellan skatteindrivningen och tidigare led i beskattningsförfarandet än vad som skulle blivit fallet med en helt fristående myndighet”.
Regeringens därpå följande uttalande (s.139) att ”det är väsentligt att Kronofogdemyndigheten i sin operativa verksamhet kan arbeta helt självständigt och upprätthålla partsneutraliteten i det exekutiva arbetet och i annan verksamhet av judiciell natur, samt att myndigheten också av utomstående bedömare uppfattas som opartisk och självständig i förhållande till Skatteverket i sitt beslutsfattande” visar tydligt att inte ens regeringen insett vikten av att hålla skarpa och tydliga gränser mellan den verkställande kronofogdemyndigheten och det skatteindrivande Skatteverket.
Vid skatteutskottets besök hos Skatteverket den 25 april 2006 framgick tydligt att konstruktionen att låta Skatteverket ha det övergripande ansvaret för kronofogdeverksamheten gentemot bl.a. regering och riksdag är en märklig och icke prövad organisationsform. Vi finner det självklart att ”Rikskronofogden” skall ha det fulla ansvaret och vara chef för en helt självständig myndighet. Viktiga prinicipiella aspekter talat för detta och detta krav framfördes redan när frågan senast behandlades av riksdagen.
Enligt vår uppfattning krävs sålunda att kronofogdemyndigheten skiljs från Skatteverket även vad gäller övergripande ledning, budgetering och verksamhetsuppföljning.
Kronofogdemyndighetens nuvarande handläggning av den summariska processen, skuldsaneringen och tillsynen i konkurs innebär dubbla roller, som hårt kritiserats från många håll. Även denna kritik skulle bortfalla med en helt fristående kronofogdemyndighet.
Regeringen delar tydligen utredningens förslag om att samtliga statens offensiva borgenärsuppgifter skall placeras i huvudsak på Skatteverket. Så mycket egendomligare då att inte detta föreslås i denna proposition utan frågan skjuts på framtiden (s. 139).
Kronofogdemyndighetens nuvarande borgenärsroll utgör en mycket stor och väsentlig del av arbetet inom myndigheten. Det är en förändring härav som skulle synas och förändra myndigheten till en kronofogdemyndighet i tiden.
Det är egentligen omöjligt att förstå varför regeringen nu enbart lägger fram ett delförslag som inte förändrar den viktiga kritiken mot de dubbla rollerna. Dessa frågor har ju penetrerats noggrant i utredningen och vid remissbehandlingen. Att vidta sådana här successiva organisationsförändringar kan inte leda till annat än betydande kostnadsfördyringar när väl nästa steg skall tas.
Vi menar att föreliggande förslag i här berörda delar bör avslås och att regeringen snarast återkommer med ett förslag som säkerställer kronofogdemyndighetens självständiga ställning.
Om majoriteten trots detta driver igenom beslutet om en till Skatteverket i betydande delar beroende myndighet bör riksdagen begära en tidsmässigt tidig utvärdering av hur detta fungerar.