Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om önskvärdheten av likvärdiga momsvillkor för restauranger och livsmedelsbutiker.
Likvärdiga verksamheter och likvärdiga varor bör beskattas på ett likvärdigt sätt. När det gäller svenska momssatser finns en gränsdragningsproblematik som dessvärre bidrar till att så inte alltid är fallet. Olika momssatser för livsmedel som säljs i butiker respektive restauranger är ett exempel.
Under många år har restaurangbranschen brottats med den skeva konkurrensen gentemot livsmedelsbutikerna. Restaurangmaten beskattas med normalmomsen 25 %, medan maten från livsmedelsbutiken beskattas med 12 %.
Om en restauranggäst beställer in en skinksallad till sitt bord på restaurangen är momspåslaget dubbelt så högt jämfört med om samma person köper en exakt likadan salladstallrik i matbutiken runt hörnet. Systemet talar om för oss att det är skillnad på mat och mat, även om den är tillagad på samma vis med samma råvaror, och det är den som väljer att äta sin mat på restaurang som står som förlorare. Rimligtvis innebär detta momssystem även att alltfler människor av kostnadsskäl väljer, eller känner sig tvingade, att köpa sin lunch eller middag i livsmedelsbutiken.
Att svenska konsumenter bör kunna handla mat till konkurrenskraftiga priser har debatterats flitigt de senaste åren och vi har också sett etableringen av flera lågpriskedjor i Sverige. En lägre momssats för livsmedel i butik hjälper givetvis till att hålla konsumentpriserna nere.
Det är dock ologiskt att denna syn på mat och ätande enbart ska gälla det vi lagar hemma vid spisen eller köper med oss från livsmedelsbutiken och inte den mat vi äter på restauranger. Restaurangbesöket ger en välbehövlig paus för många lunchätare, den ger tillgång till vällagad och varierad mat och till social samvaro. Det är svårt att förstå varför ätande med dessa kvaliteter ska beskattas hårdare än den mat vi äter hemma eller vid vårt skrivbord på jobbet.