Riksdagen beslutar att avskaffa kontantbegränsningsregeln i aktiebolagslagen retroaktivt från den 1 januari 1999 i enlighet med vad som anförs i motionen.
I propositionen föreslås en rad förändringar i skattelagstiftningen. Förslagen är till större del följdändringar med anledning av ändringar i aktiebolagslagen. Emellertid föreslås också några materiella förändringar som har viss betydelse för beskattningen av aktiebolag.
Kristdemokraterna har vid tidigare tillfällen försökt göra regeringen uppmärksam på de problem som kontantbegränsningsregeln skapat för svenska företag. Att regeln nu föreslås slopas är en naturlig följd av att de som gör affärer regelmässigt upprättar två köpkontrakt för att på så vis enkelt undgå kontantbegränsningsregeln. Kontantbegränsningsregeln har därmed blivit obsolet genom relativt enkel skatteplanering. Vad regeringen däremot väl känner till men väljer att blunda för är att i några fall har personer som varit inblandade i företagsaffärer helt enkelt oavsiktligt förbisett kravet om att upprätta två avtal för att kringgå kontantbegränsningsregeln. Konsekvenserna av sådana misstag har i några fall blivit svåra och väl kända.
Personer som sålt andelar i ett eget företag och erhållit andelar i ett nytt företag men fått mer än 10 % av de mottagna andelarnas nominella värde i kontant betalning har inte beviljats uppskov. Ofta har den säljande parten genom avtal varit förhindrad att avyttra de mottagna andelarna före ett visst datum. I några fall har de mottagna andelarna sjunkit i värde relativt snabbt och när ägaren av de mottagna andelarna väl fått möjlighet att sälja dem har de haft värden långt under den skatteskuld man haft latent sedan den första affären. Den reavinst man en gång gjort har därmed bytts till en kraftig förlust. Men fortfarande beskattas man som om man gjort samma reavinst trots att man var förhindrad genom avtal att sälja de mottagna andelarna.
Kristdemokraterna anser av ovanstående skäl liksom Näringslivets skattedelegation att kontantbegränsningsregeln bör avskaffas retroaktivt. Kristdemokraterna föreslår att riksdagen fastställer den 1 januari 1999 för avskaffandet av regeln. Den som i efterhand vill söka om ett retroaktivt uppskov för affärer som gjorts efter detta datum ska kunna göra det om han eller hon tidigare nekats uppskov på grund av att man överskridit gränsen för kontant betalning vid andelsbyten.
Problematiken som beskrivs ovan är inte ny för riksdagens partier eller för regeringen och dess samarbetspartier. I motion 2004/05:Sk25 av Lennart Hedquist m.fl. krävde fyra partier, m, fp kd och c ett retroaktivt avskaffande av kontantbegränsningsregeln. I betänkande 2004/05:Sk11 svarade majoriteten följande:
Enligt vad utskottet erfarit bereds kvarvarande problem med anknytning till andelsbytessystemet, bl.a. kontantgränsen, i samråd mellan företrädare för Finansdepartementet och samarbetspartierna. Enligt utskottets mening bör regeringen återkomma till riksdagen under våren 2005. Med hänsyn härtill är det inte påkallat att nu rikta något tillkännagivande till regeringen angående de frågor som tas upp i motionen. Motionen avstyrks.
En lösning på ovanstående problematik har inte levererats av Finansdepartementet och vänsterkartellen trots att majoriteten i utskottet efterfrågade just detta. Kristdemokraterna anser att Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets hantering av ärendet är skandalös. Trots att man under minst tre års tid känt till att en handfull personer som inte skatteplanerat när man sålt sitt företag har blivit skyldiga staten skatt till långt över 100 % av de mottagna aktiernas värde har man underlåtit att göra något åt saken. Regeringen gör den märkliga bedömningen att ”frågan om retroaktivitet inte bör behandlas i detta lagstiftningsärende utan i ett annat sammanhang.” Vi menar att frågan inte minst av skattemoraliska skäl bör lösas snarast.