Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ensamföräldrars behov och vardag.
I dag lever ungefär 150 000 barn i ekonomiskt utsatta familjer – 230 000 om man räknar med dem som inkluderas i begreppet låg ekonomisk standard. Många lever med en ensamförälder. Samtidigt har många barn och ungdomar fått det bättre under senare delen av 1990-talet och början av 2000-talet jämfört med krisåren på 1990-talet. Antalet ekonomiskt utsatta barn har minskat med närmare 100 000. Å andra sidan löper fler barn nu risken att hamna i den situationen.
Det finns ekonomiska skillnader mellan kvinnor som är sammanboende och kvinnor som är ensamstående mammor. Det är en avsevärt större andel av barnen till ensamstående föräldrar som lever i en situation med risk för ekonomisk utsatthet. Andelen barn i ensamförälderfamiljer med dålig ekonomi har faktiskt ökat sedan 1990. Och mest utsatta är barn i familjer med en ensamstående mamma. Mer än var femte ensamstående mamma hade ekonomiskt bistånd 2002. Barn till ensamstående mammor tillsammans med utrikes födda föräldrar är överrepresenterade bland de ekonomiskt utsatta.
Det här är grupper som möter hinder på arbetsmarknaden. Procentuellt arbetar i dag färre ensamstående mammor även om de som arbetar gör det på heltid i större utsträckning än tidigare. Många ensamstående som levt med ekonomiskt bistånd under en längre tid kommer allt längre från arbetsmarknaden och möjligheten till arbetslöshetsförsäkring. Framför allt många nyanlända svenskar saknar helt arbetslöshetsförsäkring. Det här påverkar givetvis barnen. Det är psykiskt pressande för en ensam förälder att ständigt leva på marginalen. Många barn och ungdomar med ensamföräldrar har på flera områden lägre levnadsnivå än andra. I utredningen Makt att forma samhället och sitt eget liv (SOU 2005:66) konstaterar utredaren att ojämlikheten ökar – bland annat har skillnaderna mellan olika grupper av kvinnor ökat i flera avseenden, särskilt gäller det mellan ensamstående mödrar och övriga kvinnogrupper. Att då stärka de ensamstående mödrarnas situation fördelningsmässigt skulle på sikt gynna hela samhället. Transfereringssystemet står för en större del av ensamstående mödrars inkomster, vilket i sig är en del av vårt trygghetssystem. Tanken är att de lönerelaterade ersättningarna ska fungera som omfördelare. Därför är gruppen ensamstående mödrar mer känsliga för förändringar i skatte- och transfereringssystemet. Det är sålunda angeläget att gruppen ensamstående föräldrar – som i dag till största delen utgörs av mammor – stärks ekonomiskt på ett sätt som inte medför risker för fattigdomsfällor eller att bidragsberoendet ökar utan istället minskar marginaleffekterna. Vi föreslår att regeringen i framtiden bevakar ensamstående föräldrars situation.