Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbättra hälsokontrollsförfarandet vad gäller asylsökande.
Det är viktigt att agera för att hindra spridningen av hiv/aids. En av metoderna vore kanske att redan idag införa ett obligatoriskt hälsotest av alla som söker asyl i Sverige. Det är med omtanke om de smittade såväl som för den övriga befolkningen.
Antalet anmälda fall av hivinfektion låg under 1990-talet på en relativt konstant nivå med omkring 250 fall årligen. Det har dock under de senaste tre åren skett en kraftig ökning av antalet nyupptäckta fall i Sverige. Totalt har 6 503 personer anmälts med hivinfektion i Sverige t.o.m. första halvåret 2004.
Av dessa är 72 procent män. Av de anmälda beräknas 3 200 vara i livet. Under 2003 anmäldes sammanlagt 379 personer med hivinfektion. Det är nästan 100 fler än år 2002. Ökningen under 2003 utgörs främst av fler nyinvandrade hivsmittade. Ungefär en tredjedel av dem som har diagnostiserats de senaste åren är smittade i Sverige. En närmare analys av anmälningarna visar att den största ökningen skett bland nyanlända heterosexuella personer från områden med hög grad av hivsmittade personer.
Flertalet var smittade redan före ankomsten till Sverige. Den inhemska spridningen av hiv-infektion har däremot inte ökat. Det finns en rad omständigheter som talar för att det finns en risk för spridning även i det svenska samhället. Detta gäller bl.a. den kraftiga ökningen av antalet sexuellt överförbara sjukdomar.
I dagsläget gäller för asylsökande att hivtestning ingår i den hälsoundersökning som landstingen är skyldiga att erbjuda samtliga asylsökande enligt en överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet om hälso-och sjukvård för asylsökande. Alla nyanlända personer skall enligt överenskommelsen på frivillig basis erbjudas hälsoundersökningar eller hälsosamtal snarast efter att de fått bostad i landstinget eller registrerats av Migrationsverket. Hur stor andel som i praktiken genomgått hälsoundersökning varierar över landet och över tid. Andelen är i stor utsträckning beroende av vilka rutiner och resurser som finns, främst inom landstingen. Enligt en uppföljning som Landstingsförbundet genomfört när det gäller hälsoundersökningar som genomfördes 2002 var antalet på många håll lågt eller mycket lågt. Utvärderingen visar dock att de allra flesta av dem som erbjuds en hälsoundersökning också genomgår en sådan. Enligt SOU 2003:89 (EG-rätten och mottagandet av asylsökande) ”ska ytterligare ansträngningar göras för att på frivillig väg få till stånd hälsoundersökningar i fler fall än tidigare”. Enligt regeringen bör målet vara att hälsoundersökningar skall erbjudas alla asylsökande och att den frågan nu bereds i Regeringskansliet. Men räcker det? Ett sätt att komma vidare i denna fråga är kanske att en obligatorisk hälsoundersökning kommer till stånd, och därigenom skulle den bästa garantin ges för hindrande av vidare smittspridning.