Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ansvaret för rehabilitering av synskadade.

Motivering

Den, som mitt uppe i arbetslivet får en synskada, ställs inför en stor omställning och utmaning i livet. Om hon inte längre kan se som vanligt, måste hon lära sig att fungera i vardagslivet och på jobbet med hjälp av ny teknik, hörsel och känsel.

Många kan intyga att detta är fullt möjligt. Det kräver dock hårt arbete och det kräver ett fungerande system för rehabilitering, hjälpmedel och anpassning av arbetsplatsen. Dessutom behövs det en mentor och samordnare som håller ihop alla kontakter mellan individ, myndigheter och arbetsliv.

Allt detta finns, men är idag så uppsplittrat mellan olika myndigheter att mycket av resurserna går åt till att hålla igång det byråkratiska systemet, istället för att hjälpa den synskadade tillbaka ut i arbetslivet.

När välfärdssystemet byggdes upp på sextiotalet lades ansvaret för nysynskadades rehabilitering på AMS. Där finns fortfarande utbildade synpedagoger med kunskap och erfarenhet av synskador, arbetsmarknaden, hjälpmedel och arbetsplatsanpassningar. Af Rehab, som är AMS specialistfunktion för synskadade, har fortfarande ansvar för dem som är arbetslösa samt för dem som är nyanställda.

I början av nittiotalet lades ansvaret för rehabilitering, hjälpmedel och arbetsplatsanpassning för den som varit anställd i mer än ett år över på Försäkringskassan. Eftersom synskadade är en relativt liten grupp, möter handläggarna på Försäkringskassan sällan synskadade personer, varför kunskapen om synskadade och deras arbets- och vardagsliv är ganska liten. Men anledning av detta måste Försäkringskassan inför varje synskadeärende rådfråga Af Rehab vad man ska göra, samt betala Af Rehab för svaret på denna fråga.

Tid, kraft och pengar måste avsättas för att kommunicera mellan myndigheterna, alltså för att låta AF Rehab instruera Försäkringskassan om vad som behöver göras i varje enskilt fall.

Det händer också att Försäkringskassan bestämmer att den inte vill ha med saken att göra och hänvisar den synskadade att söka hjälp hos arbetsgivaren, vilket händer i alltför många fall.

Eftersom Af Rehab har hela kunskapen, borde den ha ansvaret för rehabilitering av alla synskadade. Att förlora synen är i sig tillräckligt svårt och förvirrande – man ska inte behöva bollas runt mellan olika myndigheter också.

Stockholm den 26 september 2005

Carin Lundberg (s)

Britta Rådström (s)