Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om tydligare och klarare regler för sjukskrivna personers återinträde på arbetsmarknaden.
Sedan en tid tillbaka verkar det som om det ställs allt hårdare krav på sjukskrivna människor att komma tillbaka snabbt till arbetet. Frågan måste ställas om det är riktigt om det nu är så att friskskrivningar ”forceras” fram.
Helt klart måste sjukskrivningarna minska, människor måste ha en så pass dräglig miljö på såväl sina arbeten som sin fritid att de håller sig friska. Men det får inte bli så att människor som har varit eller är sjuka får för hårda krav på sig för snabbt efter sjukdom eller olycksfall. Då blir det ingen lösning på problemet, då döljs bara problemet och den enskilda människan får betala ett högt pris genom att i värsta fall stå utan försörjning, vilket kan leda till tragedier.
Problemet kan se ut så att en läkare genom en diagnos säger att en person inte kan arbeta, men Försäkringskassan gör en annan bedömning, hon/han anses för frisk för att få ersättning från Försäkringskassan, men bedöms för sjuk/skadad för att stå till arbetsmarknadens förfogande och får då inte ersättning från arbetslöshetsförsäkringen heller.
Ett sådant förfarande sätter människor under stor press och då kan ambitionen att minska sjukskrivningarna bli kontraproduktiv. Risken är överhängande att människor som sätts under press får en längre väg tillbaka till arbetslivet eller i värsta fall att de slås ut från arbetsmarknaden, vilket skapar oerhörda problem.
Klara och tydliga regler måste finnas för vad som gäller vid återinträdet på arbetsmarknaden efter en sjukskrivningsperiod. Läkares diagnoser, såväl fysiska som psykiska, måste värderas högt och en människa kan inte anses arbeta full tid, motiverat enbart med att hon eller han kan arbeta ett par timmar i sträck utan värk. En ordentlig arbetsbedömning måste göras och kombineras med en individuellt utformad rehabilitering.