Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rätten till sjukpenning.
Regeringen presenterade hösten 2003 en avsiktsförklaring för att öka hälsan i arbetslivet med målet att halvera antalet sjukdagar till år 2008. Många olika åtgärder har presenterats och vi kan se att sjuktalen börjar pressas ner. En del i arbetet handlar om sjukskrivningsprocessen. Bland annat har kontrollen om rätten till sjukpenning stramats upp så att man bättre följer det gällande regelverket. Detta har i många fall inneburit långa handläggningstider och att beslut om den enskildes rätt till sjukpenning förlängs.
Försäkringskassan ska självklart ha rätt underlag för sitt beslut och därför kunna begära kompletterande uppgifter av den försäkrade. Men andra omständigheter än uppgifter från den sjuke kan vara anledningen till att beslutet dröjer. Det kan exempelvis handla om vaga eller bristfälligt ifyllda uppgifter i ett läkarintyg eller ny och oerfaren personal hos Försäkringskassan. För den enskilde kan dröjsmålet innebära betydande ekonomiska konsekvenser, trots att han har gjort vad han ska, nämligen lämnat in begärda uppgifter. I de flesta fall har samma underlag räckt till för att betala ut sjuklön från arbetsgivaren.
Följden blir att den enskilde under en lång period kan gå miste om sjukpenning, lön eller arbetslöshetsersättning, då ingen av förutsättningarna för dessa former för ersättning är uppfyllda. Möjligen är den försäkrade berättigad till socialbidrag, trots rätt till ersättning från en försäkring.
Det förekommer också att människor först nekats sjukpenning, då de anses ha en viss arbetskapacitet och sedan av a-kassan nekats ersättning då de ansetts för sjuka för att arbeta och då hänvisats till sociala myndigheter för sin försörjning. Det är inte värdigt en välfärdsstat. Därför måste det pågående arbetet för att skyndsamt ta fram ett regelverk, som hindrar ovan beskrivna situationer, påskyndas.