Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om svenskt medborgarskap för palestinier.
Efter att ha haft sitt hemvist fem år i Sverige kan en utlänning normalt få svenskt medborgarskap. För palestinier från Gaza och Västbanken gäller dock inte detta, eftersom Palestina ännu inte är en stat erkänd av Sverige enligt traditionell folkrättslig praxis. Palestinska myndigheter anses av svenska myndigheter inte vara behöriga att utfärda en handling, som styrker den sökandes identitet. Palestinier hänvisas i stället till en dispensregel, som ger möjlighet till medborgarskap efter åtta år.
Jag finner detta sätt att hantera medborgarskapsfrågor för palestinier diskriminerande. Det står nämligen klart att palestinier kan styrka sin identitet lika bra som någon som kommer från annan del av världen.
Detta bevisas av vår hantering i samband med beviljande av uppehållstillstånd. När palestinier fått detta måste de ha bevisat sin identitet, vilket det också gjort med olika identitetshandlingar. Svenska staten har således godtagit dessa handlingar som bevismaterial.
Samtidigt hänvisas i samband med medborgarskapsansökan till att dessa handlingar inte duger, eftersom Sverige inte erkänt Palestina, utan att dispens i så fall krävs och den kräver i sin tur åtta års vistelse i landet.
Den här hanteringen framstår som ytterst formell, särskilt med hänvisningen till att Palestina inte är en erkänd statsbildning. Den borde i stället ha fokus på den enskilde individens behov. Människan i centrum i stället för formalia.
Jag anser således, att regelsystemet för hantering av medborgarskapsfrågor för formellt statslösa bör ändras på så sätt att behandlingen blir likvärdig med övriga sökande för svenskt medborgarskap. Även palestinier bör ha rätt att få svenskt medborgarskap efter fem år när identiteten är styrkt.