Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en arbetsmarknad för alla.
Debatten om sjukförsäkringen och arbetslösheten i dag är fokuserad på behovet av att sänka ohälsotalet. Människor som i dag uppbär sjukpenning, sjukersättning, eller aktivitetsstöd känner sig ”jagade” och som en kostnad för samhället i stället för att välkomnas som en arbetskraftsresurs.
Arbetsmarknadens parter borde koncentrera diskussionerna på hur man kan samverka för att göra arbetsmarknaden tillgänglig för alla. Ett hinder i detta arbete är att arbetsmarknadsmyndigheten och Försäkringskassan har olika mål. Sjukersättning och aktivitetsstöd kan beviljas med ¼, ½, ¾ och hel ersättning. De fasta nivåerna gör att det inte lönar sig stort för människor att arbeta så mycket de orkar, eftersom ersättningen inte sänks proportionerligt i förhållande till den arbetade tiden.
För att få ett arbete via arbetsmarknadsmyndigheten är det också ett krav att man ska kunna arbeta minst fyra timmar per dag, annars räknas man inte som anställningsbar. Dessa olika mål och inriktningar leder inte sällan till att individer passiviseras. Konsekvensen av det är givetvis negativa för den enskilda människan, men också för samhället som går miste om en resurs på arbetsmarknaden.
Möjligheten till vilande sjukersättning blir oftast inget alternativ för den enskilde eftersom ingen har ansvar för att hjälpa till med att förmedla ett arbete om man samtidigt uppbär ersättning. Möjligheten att den vägen komma ut på arbetsmarknaden åvilar i dag den enskilda, men ansvaret borde ligga på myndighetsnivå.
Antalet funktionshindrade vars kompetens skulle kunna tas tillvara är stort. Det krävs att arbetsuppgifterna, arbetsplatsen och arbetstiderna anpassas efter den enskildes förmåga. Det krävs ett långsiktigt och nationalekonomiskt helhetstänkande och aktiva åtgärder i syfte att påverka arbetsgivarens attityder till människor med funktionshinder. Därför bör ersättningsnivåerna i sjukersättningen ses över, så att det inte blir någon konflikt mellan att arbeta och att uppbära ersättning för den tid man av olika skäl inte kan vara på jobbet. Man bör vidare undersöka hur myndigheter och arbetsmarknadens parter bättre kan samverka för att skapa förutsättningar för alla att komma in på arbetsmarknaden.