Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkning av arbetsgivaravgifterna samt en reform av socialförsäkringssystemen.
Över en miljon människor i arbetsför ålder står i dag utanför arbetsmarknaden. Det går att diskutera vilken andel av denna grupp som är arbetsför, men vid jämförelser med andra industrialiserade länder står det klart att Sveriges grad av frånvaro är mycket hög. Denna frånvaro har uppkommit trots vad som ofta beskrivs som världens främsta sjukvård, arbetsmiljöarbete och fackliga medinflytande. Som en konsekvens av frånvaron har antalet arbetade timmar per vuxen svensk, trots högkonjunktur, sjunkit till nivåer under nittiotalskrisens.
Denna stora frånvaro kostar mycket pengar för svenska folket. Enbart kostnaderna för arbetslöshetsersättning och åtgärder är cirka 60 miljarder kronor. Sjukpenningen står för cirka 40 miljarder i utgifter. Förtidspensionerna, nu omdöpta till sjuk- och aktivitetsersättning, kostar cirka 70 miljarder. Den främsta förlusten för samhället är dock det arbete de arbetslösa hade kunnat bidra med om de getts tillfälle till produktiv sysselsättning.
För att lösa detta problem räcker det inte med att öka resurserna till olika arbetsmarknadspolitiska program. På kort och medellång sikt är därför det främsta alternativet en sänkning av kostnaderna för att anställa. En sådan förändring skulle ge människor riktiga jobb i betydligt större utsträckning än dagens kostsamma åtgärder.
Att minska kostnaderna för att anställa sker enklast genom en sänkning av arbetsgivaravgifterna. Det räcker dock inte att, som föreslagits i en Nutekutredning och av regeringen, genomföra en temporär sänkning. För att mindre företag ska våga binda upp sig vid en större personalstyrka krävs en varaktig kostnadsreduktion. En permanent avgiftssänkning, kombinerad med ansvarsfull lönebildning ger goda möjligheter att få fler i arbete.
Utöver åtgärder som stimulerar efterfrågan på arbetskraft bör det även göras mer lönsamt att arbeta för den som är arbetslös. I dag förlorar många på att gå tillbaka i arbete – en situation som inte är hållbar i längden. Därför bör statens inkomstbortfall från sänkningen av arbetsgivaravgifterna finansieras genom reformer i de offentliga försäkringssystemen.
I längden tjänar alla på ett Sverige där det lönar sig att arbeta och är attraktivt att anställa. Därför bör arbetsgivaravgifterna sänkas permanent och substantiellt, samtidigt som reformer i försäkringssystemen gör det lönsamt att arbeta.