Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på ändring i regelverket angående asylsökande i enlighet med vad i motionen anförs.
En asylsökande får enligt utlänningsförordningen (1989:547) 4 kap. 3 a § ha ett vanligt arbete, om deras ärende hos Migrationsverket beräknas att bli längre än fyra månader. Att arbeta är ett effektivt sätt att bli integrerad i det svenska samhället vilket är positivt för såväl den asylsökande som samhället.
Det ansvariga statsrådet anförde rörande detta i ett frågesvar till Riksdagen den 16 januari 2004: ”… viktigt att behålla huvudregeln om att arbetstillstånd ska vara ordnat före inresan till Sverige … ”. Sedan dess har intet hänt i frågan.
Det är förvisso angeläget att strikt skilja mellan flyktingar och arbetskraftsinvandring. Trots det ter det sig horribelt att när en asylsökande som har ett fast arbete och därmed kan sägas vara integrerad i samhället får avslag på ansökan om uppehållstillstånd tvingas denne lämna sitt arbete och landet. Det bör finnas möjligheter att ta hänsyn till omständigheter av denna karaktär.
Återvändande till hemlandet för att därifrån på nytt söka uppehållstillstånd i Sverige kan vara förenat med fara, osäkerhet, stora kostnader och mänskligt lidande.
Regeringens hållning är stelbent och leder till att enskilda människor kommer i kläm samtidigt som Sverige förlorar viktiga nyckelkompetenser i sitt arbetskraftsutbud. Det är därför angeläget att riksdagen uttalar sin förväntan att regeringen återkommer med förslag till ändring i regelverket så att asylsökande som fått arbete i Sverige kan få ansökan om uppehållstillstånd prövad i Sverige samt att ansökan, när arbete finns i Sverige, ska behandlas positivt oavsett om flyktingskäl finns eller inte.