Riksdagen beslutar att avslå proposition 2005/06:20 i enlighet med vad som anförs i motionen.
Gemensam vårdnad om barn vid en skilsmässa tillkom för att ”betona samförståndslösningar mellan föräldrarna och underlätta för föräldrarna att enas i frågor om hur vårdnad, boende och umgänge skall lösas. Utgångspunkten är alltså att vårdnadshavare skall enas i frågor som rör barnet.” Säkert fungerar vårdnaden i samförstånd i de allra flesta fall men i de fall det inte fungerar har frågan uppstått hur problemen skall lösas. Ekonomin är sannolikt den tvistefråga som ger upphov till flest kontroverser. Likväl, gemensam vårdnad förutsätter att föräldrarna skall komma överens – annars bör den som känner sig förfördelad ansöka om enskild vårdnad.
Vid de tvister som rimligtvis bör lösas kring köksbordet föreslås nu staten bli problemlösaren. Om föräldrarna normalt är överens i olika frågor som rör barnet kan man rimligtvis också komma överens om hur barnbidrag etc. kan delas mellan föräldrarna – och då behövs ingen statlig intervention. Å andra sidan, i de fall föräldrarna inte kommer överens är inte lösningen att den som känner sig förfördelad vänder sig till Försäkringskassan. En framtvingad delning av bidraget kommer sannolikt att överklagas och så riskerar en domstolsprocess påbörjas med stora kostnader och bevisproblem som följd – hur ofta bor barnet hos respektive förälder och hur bevisa det?
Förslaget innebär också att omprövning måste ske så fort bosättningsförhållanden förändrats. Det händer att barn kan spela ut föräldrarna mot varandra och ett barn har rimligtvis rätt att självt avgöra om de tillfälligt vill bo mer hos den ene föräldern. Till detta kommer att tillfällig nattjänstgöring, ett vikariats upphörande eller en period med övertid för en förälder kan föranleda omprövning av beslutet om delat bidrag – och riskerar skapa ytterligare överklaganden. Av handlingarna framgår att överklaganden kan komma att ske i såväl förvaltningsdomstol som i allmän domstol och även att domstolarna kan göra olika bedömningar. Förslaget är då att ”då bör det ställningstagande som kan antas bäst återspegla de faktiska förhållandena läggas till grund för Försäkringskassans prövning av förutsättningarna för att dela barnbidraget”. En juridisk cirkus riskerar att uppstå med ännu mer frustrationer och känslomässiga låsningar – för att inte tala om handläggningskostnaderna. Ändå är det Försäkringskassan som fäller avgörandet.
Vid delning av flerbarnstillägg uppstår en komplicerad räkneexercis som måste göras om i de fall någon förälder bildar ny familj och får barn. En effekt kan också, enligt handlingarna, bli att ”ensamstående låginkomsttagande mammor med växelvis boende barn, vilka tidigare uppburit hela barnbidraget, kommer vidare att löpa en större risk att bli föremål för försörjningsstöd om en möjlighet att dela barnbidraget införs”.
Genom förslaget om delade barn- och vårdnadsbidrag mellan föräldrarna väljer man bort barnperspektivet och söker i stället lösa tvister mellan de vuxna. Tvister mellan vuxna, som rör barnen, bör lösas vid köksbordet – men genom förslaget tar nu också staten plats runt bordet.
Med ledning av ovanstående yrkar vi avslag på propositionen.