Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett ensidigt näringsliv.
Strukturomvandlingen i det svenska näringslivet är en ständigt pågående process. Det kan vi avläsa dagligen i media genom fusioneringar, struktureringar, nedläggelser, etableringar m.m. av företag i olika branscher. Vi ser också att den direkta tillverkningsindustrin minskar i relation till den mer renodlade tjänstesektorn. Sverige är som land i många fall bättre rustat att möta strukturomvandlingar genom främst en aktiv arbetsmarknadspolitik med möjligheter till vidareutbildning och generella stöd för individerna under omställningsprocessen. Bättre pendlingsmöjligheter underlättar större arbetsmarknadsregioner.
Problemen är dock större för regioner där det finns ett stort beroende av basindustrin. Sveriges basindustri i form av skog, papper och stål är oerhört viktig för landet, dess möjligheter att konkurrera på världsmarknaderna är avgörande för vår välfärd och utveckling. Produktivitetsökningarna inom basindustrin är höga, antalet anställda minskar för varje investering. Detta är i grunden positivt fast problemen för orter som är starkt beroende av t.ex. en stålindustri är att de förlorade arbetstillfällena inte, i tillräcklig omfattning, ersätts av jobb inom andra branscher. En strukturering av en industri kan få drastiska effekter genom stora varsel av anställda. Detta leder ofelbart till att orten/kommunen dräneras på människor och kompetens och kommunen måste sänka sina ambitioner på välfärdstjänster genom att skära i verksamheterna.
Enskilda kommuner är numera, i många fall, endast en del i en större arbetsmarknadsregion.
Därför kan även problemen med ensidigt beroende av basindustrin ses i ett regionalt perspektiv. Genom ökade pendlingsmöjligheter via bra kommunikationer kan alltfler ta ett arbete längre bort utan att behöva flytta. Detta kräver att nya arbetstillfällen i nya branscher etableras i regioner med basindustri. Naturligtvis finns ett lokalt ansvar hos kommunerna och regionalt hos länsmyndigheterna fast även staten har ett ansvar, varför regeringen måste följa utvecklingen i kommuner/regioner där basindustrin är dominerande och eventuellt återkomma för att trygga basindustriorterna, som är ryggraden i svensk exportindustri, får del av en positiv utveckling av arbetsmarknaden.