Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om upphävande av tankeförbudsparagrafen.
Riksdagen beslöt 1987 att i kärntekniklagen införa en bestämmelse (6 §) som stadgar att ”ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor”. Tankeförbudet har sedan det tillkom kritiserats från flera utgångspunkter, och frågan har rests om förbudet inte kan anses vara oförenligt med de principer om yttrande- och tankefrihet som bör ligga till grund för all lagstiftning. Lagtext är förvisso sällan värderingsfri, men det framstår som märkligt att använda lagtext i syfte att göra politiska markeringar.
Därtill har tankeförbudet haft en hämmande effekt på den akademiska friheten. Under hösten 1995 samlade sig över hundra svenska professorer och forskare från landets universitet och högskolor till ett upprop till regeringen om att avskaffa tankeförbudet.
Den statliga utredning som senast såg över kärntekniklagen ansåg i sitt betänkande Översyn av lagstiftningen på kärnenergiområdet (SOU 1991:95) att tankeförbudet borde slopas. Utredningen konstaterade att paragrafen inte är motiverad av säkerhetsskäl och därför inte hör hemma i en utpräglad säkerhetslag som kärntekniklagen. Det är mot den bakgrunden rimligt att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att paragrafen bör avskaffas.