Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statens insatser för turistnäringen.

Motivering

Sverige är på många sätt fantastiskt. Inom vårt land ryms det mesta av natur- och kulturupplevelser och en väl utbyggd infrastruktur för att låta människor ta del av dem. Turismens betydelse ökar, både som tillväxtskapande faktor och som motor för sysselsättning och utveckling i övrigt, framför allt på orter där de traditionella näringsgrenarna sviktar. I Sverige har vi länge haft goda målsättningar och program för hur turismen ska fortsätta utvecklas. Tyvärr finns det tecken som tyder på att våra turistsatsningar inte genererar så många besök som det finns potential för.

Staten och turistnäringen samarbetar kring turistfrågor Ett resultat är det s.k. Framtidsprogrammet från 2001 som identifierar tre affärsområden och fem utvecklingsområden. De tre affärsområdena är:

  1. Affärsresande, med fokus på mötesindustrin som skall växa med i genomsnitt 5 % per år och nå en total omsättning på 38 miljarder kronor år 2010.

  2. Evenemang, med fokus på stora och internationella evenemang som skall växa med 10 % per år och nå en total omsättning på 2,6 miljarder kronor år 2010.

  3. Privatresande, med fokus på kommersiella produkter och varumärken som skall växa i takt med bruttonationalproduktens utveckling, uppskattad till 2,5 % per år, och nå en total omsättning på 94,4 miljarder kronor år 2010.

För att nå dessa högt satta mål krävs en kraftsamling av resurser som står till förfogande, både vad gäller marknadsföringsinsatser och organisation. I samband med förra årets turismproposition och efterföljande riksdagsbehandling gjordes justeringar i organisationen av statens del av den svenska turismen. Detta var ett bra första steg, men det måste följas av fler. Det finns idag, framförallt regionalt och lokalt, en i många stycken oklar organisation och ansvarsfördelning mellan olika intressenter. Det gäller både sådana som vill utveckla turismen och andra med turistintressena konkurrerande verksamheter eller kontrollerande myndigheter. Detta kan i värsta fall leda till att turistprojekt går om intet eller att olika svenska turistmål konkurrerar med varandra medan turisterna åker någon annanstans.

För att näringen ska kunna utvecklas krävs att kunskapen om och förståelsen för turismen som näring och tillväxtmotor ökar i samhället. Det krävs också att de statliga organen som har att verkställa politiken på turistområdet på ett mer aktivt sätt än i dag prioriterar helhetslösningar och samverkan mellan olika intressenter. I det arbetet ingår även att faktiskt kunna värdera besöksnäringens verksamheter utifrån deras attraktionskraft för besökarna, inte utifrån andra hänsyn. Då kan också insatserna prioriteras bättre. Den statliga insatsen i turistnäringen får inte bara bli en regionalpolitisk åtgärd, eller ett fördelningspolitiskt system där ”rättvisa” mellan olika intressen i sig blir ett mål.

Genom att kraftsamla organisatoriskt och marknadsföringsmässigt kan vi utveckla den svenska turistnäringen så att vi kan nå de av framtidsprogrammet uppsatta målen. Men då krävs det att staten tar initiativet till detta snarast.

Stockholm den 3 oktober 2005

Inger Jarl Beck (s)

Barbro Hietala Nordlund (s)

Anita Jönsson (s)