Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att arbeta för hållbart jordbruk i WTO-förhandlingarna.
Det moderna industrijordbruket är beroende av köpta insatsvaror, försvagar växterna genom hårt drivande handelsgödsel, belastar naturen med främmande kemikalier och tar inte hänsyn till knappheten på vatten. Erfarna bönder i u-länderna har under sekel utvecklat metoder som var anpassade till platsens naturliga förutsättningar.
I regeringsdeklarationen säger Göran Persson: ”Småskalig livsmedelsproduktion underlättas. Den ekologiska produktionen av livsmedel ska öka.” Dessa riktlinjer bör naturligtvis stämma också med vårt internationella agerande.
Kemiintressena hävdar, utan vetenskapligt underlag, att världen inte kan få fram nog mat med ekologiskt jordbruk utan måste lita till genmanipulation, industriframställt kväve och utan kemiska bekämpningsmedel. Den gröna revolutionen prisas, men den medför stora ekologiska och sociala nackdelar. Världsbanken har stött katastrofala teknologier som tömmer grundvattenreserverna. Koncentrationen på stordrift och exportgrödor gör några mycket rikare men utarmar småbönderna och naturen.
Att investera i traditionella inhemska kunskaper om olika växtslag och deras egenskaper och skydda de lokala gemenskapernas rättigheter är ett rättvisare och hållbarare sätt att garantera tillgång till vatten och föda för alla.
G 33, den grupp i WTO-förhandlingarna som samlar världens majoritet, säger i en kommuniké i Jakarta den 12 juni 2005 att man tänker försäkra sig om att WTO:s arbetsprogram från Dohamötet garanterar fattiga länders livsmedelssäkerhet och landsbygdsutveckling, inklusive de många småbrukarnas och fattigas överlevnad.
Nära 200 frivilligorganisationer runt om i världen kräver i ett brev den 17 juni 2005 till ambassadörerna vid WTO i Genève att man stoppar maktkampen mot världens medborgare genom Gats, the General Agreement on Trade in Services. GATS omfattar t.ex. vatten. Trots retoriken i Doha om att det är de fattigas intressen man vill gynna, visar erfarenheten att WTO främst strävar efter att tvinga fattiga länder att öppna sina gränser för storföretagens vinstintressen. Fattiga länder utsätts för ett enormt tryck att släppa sina tjänstemarknader till mäktiga utländska vinstdrivande företag från i-länderna. De fattiga får inte råd att köpa vatten.
Sverige har lämnat ifrån sig rätten att ha en egen utrikeshandelspolitik till EU, som visat sig vara starkt pådrivande inom WTO för storföretagsintressena. Varje land har emellertid fortfarande veto i WTO-förhandlingarna. Det är alltså möjligt för Sverige att föra de fattigas talan när EU gör upp sin position i WTO. Sverige bör arbeta för ekologiskt jordbruk med respekt för u-landsböndernas kunskap om hur jorden brukas hållbart.