Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag att avveckla elcertifikatssystemet i enlighet med vad som anges i motionen.
Riksdagen beslutar att kvotplikten skall beräknas utifrån en ambition om 15 TWh förnybar el 2016.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bristerna i beslutsunderlaget i denna, och många andra, propositioner.
Riksdagen beslutar att särredovisningen av kostnaden för elcertifikat skall finnas kvar i konsumenternas fakturor.
Riksdagen beslutar att småskalig vattenkraft, liksom tidigare, skall vara berättigad till elcertifikat och justerar kvotplikterna med hänsyn till detta.
Riksdagen avslår regeringens förslag till lagändring i den del som avser undantag från kvotplikten för elintensiva företag.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till lagändring avseende undantag från kvotplikten för elintensiva företag i enlighet med vad som anges i motionen.
Systemet med elcertifikat syftar till att stimulera förnybar elproduktion. Sedan systemet infördes 2003 har handel med utsläppsrätter för koldioxid införts i EU. Genom att förnybar el är koldioxidneutral är anläggningar för sådan elproduktion inte belagda med krav på att inneha utsläppsrätter. Vi menar att det är olyckligt att ovanpå utsläppsrätterna ha kvar tidigare införda styrsystem med samma syfte. Följden blir dels onödigt höga elpriser, dels en risk för översubvention av de energislag som ingår i elcertifikatssystemet.
Moderaterna motsatte sig införandet av systemet med elcertifikat. Vi menar bl.a. att det är ett administrativt krångligt system, och att andra styrmedel är att föredra. Vår ståndpunkt bekräftas av att endast hälften av de 2,5–3 miljarder kronor som elcertifikaten omsätter utgör elproducenternas intäkter för försålda certifikat (prop. 2005/06:154 s. 47). Systemet har också lett till höga kostnader för konsumenterna. För en eluppvärmd villa medför certifikaten ca 570 kr i höjd elräkning per år. Med de föreslagna förändringarna stiger denna kostnad, enligt regeringens beräkning, till 1 330 kr till 2012 (ibid. s. 66).
Samtidigt har marknadens aktörer nu anpassat sig efter ett system som infördes 2003. Det vore därför orimligt att omedelbart avskaffa elcertifikaten. I stället bör systemet snarast fasas ut, men utan att företag som investerat i förnybar elproduktion drabbas av alltför negativa konsekvenser. Vi anser att riksdagen bör begära att regeringen återkommer till riksdagen med ett sådant förslag.
Om en riksdagsmajoritet däremot beslutar att elcertifikatssystemet skall finnas kvar menar vi att föreliggande proposition i huvudsak innebär förbättringar av systemet. Den ökade långsiktigheten och skapar stabila investeringsförutsättningar. Flera förslag bör dessutom innebära förenklingar. Vi välkomnar också att propositionen, till skillnad från lagrådsremissen, inte utesluter småskalig vattenkraft från certifikat.
På några punkter finns dock skäl att vara kritisk. Främst gäller detta målet för produktion av förnybar el. Regeringen föreslår att detta mål skall vara 17 TWh till 2016, trots att Energimyndighetens översyn angivit 15 TWh som en möjlig potential till 2012 och trots att departementspromemorian som utgör underlag till propositionen (Ds 2005:29) anger 15 TWh till 2016 som ett mycket ambitiöst mål. Regeringen presenterar heller inget underlag för sin ”bedömning” att 17 TWh är ett rimligt mål. Än mindre görs en konsekvensanalys. Mot den bakgrunden vill vi att riksdagen beslutar att målet skall vara 15 TWh förnybar el till 2016, och att kvotpliktens omfattning justeras i enlighet med detta.
Att regeringen inte gör en konsekvensanalys av höjningen av ambitionen för systemet i förhållande till departementspromemorian är nonchalant. Även i övrigt är konsekvensanalysen av regeringens förslag undermålig. Det finns t.ex. ingen analys av de samhällsekonomiska kostnaderna eller av de miljömässiga vinsterna av elcertifikatssystemet. Regeringen ger med andra ord inget underlag till riksdagen för att bedöma om förslaget är bra eller dåligt. Vi har haft anledning förut att kritisera det dåliga beslutsunderlag som regeringen ger riksdagen och upprepar nu denna kritik. Denna kritik bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Regeringen föreslår vidare att särredovisningen av kostnaden för elcertifikat på elkonsumenternas fakturor skall upphöra. Detta motsätter vi oss. Vi anser att det är viktigt att konsumenten tydligt kan se vilka skatter och avgifter som erläggs, och däri ingår även kostnaden för elcertifikat. Riksdagen bör därför besluta att särredovisningen skall finnas kvar.
Regeringen är inte heller helt tydlig vad man avser skall gälla om den småskaliga vattenkraften. Tvärtom aviserar regeringen att man avser att återkomma med förslag om att fasa ut den småskaliga vattenkraften ur systemet. Kvotnivåerna är också beräknade utifrån antagandet att vattenkraften fasas ut. Vi har svårt att förstå varför regeringen utan att anföra några sakliga skäl vill utesluta en värdefull förnybar energikälla från elcertifikatssystemet. Självfallet måste vattenkraftprojekt noga prövas, och vägas mot andra viktiga intressen, såsom naturskydd, rekreationsintressen, främjande av biologisk mångfald m.m. Denna prövning bör dock ske enligt gällande lagar och inte genom förändringar i elcertifikatssystemet. Vi anser därför att riksdagen skall besluta att den småskaliga vattenkraften även fortsättningsvis skall ingå i elcertifikatssystemet.
Slutligen menar vi att konsekvenserna av regeringens förslag om ny definition av vilka elintensiva industrier som skall undantas från kvotplikt är dåligt belysta. Vi delar regeringens bedömning att undantag baserat på branschkoder kan bli godtyckligt, men vi anser samtidigt att det är av stor vikt att noggrant analysera följderna av den förändring som regeringen föreslår, liksom att belysa vilka alternativa definitioner som skulle kunna tillämpas. Vi anser därför att regeringens förslag bör avvisas i denna del, och att riksdagen bör begära att regeringen återkommer med ett bättre underbyggt förslag.