Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge pälsdjursnäringen stabila näringsvillkor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om pälsdjursuppfödningens betydelse för landsbygden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att regelsystemen för djurhållning utformas i överensstämmelse med etiska principer och vetenskaplig forskning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om gemensamt europeiskt regelverk.
För landsbygdens överlevnad och utveckling är det av största vikt att lantbruksnäringarna ges goda förutsättningar och stabila näringsvillkor. I Blekinge har vi en gren av dessa näringar som är särskilt utsatt och också angrips med illegala metoder. Jag avser här den näring som bedriver uppfödning av pälsdjur och som är av stor betydelse för näringslivet på landsbygden. Att bevara det öppna kulturlandskapet och utveckla landsbygden borde vara en central angelägenhet för alla. Statsmakterna måste nu tydligt visa att man tror på en utvecklingsmöjlighet för denna näringsgren och samtidigt markera att rättsstaten omfattar också dessa näringsidkare.
Människan har ett ansvar att för kommande generationers behov förvalta de resurser naturen ger. Det gäller såväl växter som djur och miljön i allmänhet. Vi skall leva i samklang med naturen. Därför är det viktigt att för framtiden bevara och förvalta den resurs som pälsdjur utgör. Detta är en central del av byggandet av det naturliga ekologiskt hållbara samhället. Päls är ett naturenligt material som bygger på ett ansvarigt och etiskt riktigt förvaltande av naturens tillgångar. Textilier som innehåller akryl, polyamid, polyester, nylon, polypropylen och andra PVC-baserade material som framställs av kol och olja utgår från resurser som inte är förnybara.
God djurhållning är givetvis en förutsättning för att man skall bedriva verksamhet med djur inblandade. Det gäller inom alla sektorer, så också inom lantbruksnäringen. En god djuretik är i dag en förutsättning för att man ska kunna bedriva kött- och mjölkproduktion, kycklinguppfödning, äggproduktion etc. Om så inte sker skall branschorganisationer, myndigheter och/eller konsumenter ingripa.
Pälsdjuren skall precis som andra djur inom denna sektor behandlas på ett djurhållningsmässigt etiskt riktigt sätt. Detta är ju också utgångspunkten för farmarna. Det är därför också viktigt att den forskning som bedrivs vad gäller djuromsorg noggrant följs upp av branschorganisationen och de enskilda företagarna – detta till fromma för djuren som skall må bra och trivas, vilket också en förutsättning för att pälsen som sådan skall nå bra kvalitet.
Seriösa företagare och entreprenörer vill ha stabila regelverk och fungerande kontrollsystem, så också de farmare som bedriver pälsdjursuppfödning. Från branschen har man med oro sett hur opinionsbildare i form av djurrättsaktivister med grumliga motiv och många gånger illegala arbetsmetoder rycker undan förutsättningarna för att bedriva företagsamhet med djurhållning, detta utan att statsmakterna verkar ta hotet på allvar. Situationen skapar osäkerhet hos företagare som bedriver djurhållning, och det vore därför bra om samhället gjorde en positiv markering för de företagare som utsätts för olagliga aktioner och nedsvärtning från djurrättsorganisationernas sida.
De hårda tongångarna mot pälsnäringen har också nått vissa politiska partier. Enligt ett kongressbeslut ska Socialdemokraterna verka för att förbjuda minkuppfödning. Eva Eriksson, landshövding i Värmland, har utrett frågan och lämnade över sin utredning i oktober 2003. Hon föreslår inget direkt förbud mot minknäringen men önskar ett bättre djurskydd för minkarna. I en departementsskrivelse från Jordbruksdepartementet föreslås att minkarna skall få sitt behov av rörelse tillfredsställt och att de skall få tillgång till vatten att simma i. Dessa åtgärder väntas dock kosta näringen stora summor pengar, och därför föreslås en kompensation till dem som tvingas lägga ned sin minkuppfödning. Det skall också notars att minkars behov av att ha tillgång till vatten att simma i inte är helt givet.
Det bör påminnas att svenska jordbrukare och pälsuppfödare lever under världens hårdaste djurskyddsregler. Att tvinga ut pälsnäringen till länder där djuren har betydligt sämre villkor än i Sverige och också gå miste om en hel näring kan inte vara särskilt önskvärt vare sig ur ett djurskyddsperspektiv eller utifrån ett näringspolitiskt perspektiv. Det vore ett näringspolitiskt självmål att förhindra eller förbjuda en näring som genererar jobb och som är oerhört viktig för en hel region.
Vi borde få en mer balanserad debatt kring djurhållningsfrågor än vad som varit för handen under senare år. Det skall vara en debatt som inte minst grundar sig på vetenskapliga fakta och rön. Om farmarna uppfyller etiska och djurhållningsmässiga krav enligt de forskningsrön som finns skall man kunna se framtiden an med tillförsikt.
Pälsdjursuppfödning är inte en isolerad svensk företeelse utan är starkt etablerad i Europa. Det är också en central del av den nordiska agrara verksamheten. Europarådet har också fastställt en särskild rekommendation för pälsdjursuppfödning som svenska farmare följer. Regelsystemet måste vara en gemensam europeisk angelägenhet så att alla pälsdjur har god omsorg, något som den svenska regeringen borde driva.