Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om svenskt fiske.
Vi är övertygade om att fisket har goda utvecklingsmöjligheter. Men det förutsätter att vi tar problem som minskande bestånd och miljöpåverkan på allvar. En utgångspunkt i Sveriges fiskepolitik måste vara att eftersom vi är medlemmar i EU är det EU:s fiskepolitik som gäller. Det har blivit ännu viktigare att slå fast det efter det att Polen och de baltiska staterna har blivit EU-medlemmar.
Det är dock uppenbart att EU:s fiskepolitik inte är särskilt framgångsrik när det gäller målet att skapa ett långsiktigt hållbart fiske. Det är till exempel svårt att samla alla medlemsstater kring en gemensam strategi. Vi menar att den svenska regeringen måste arbeta för en förändring av EU:s fiskepolitik.
Liksom i andra miljöfrågor är samarbete mellan berörda länder helt avgörande. Det gäller inte minst för att trygga fiskbestånden i Östersjön. Länderna runt Östersjön måste ta ett gemensamt ansvar. Det går inte att ha särskilda regler för svenska yrkesfiskare.
Att utveckla fisket handlar inte bara om dem som fiskar utan också om beredningsindustrin och ett ökat förädlingsvärde, om transportsektorn och varvsindustrin och om turismen och en levande kust- och skärgårdsmiljö.
Regeringen har lagt fast fyra nationella mål för kust- och insjöfisket samt vattenbruket:.
Inflytandemål: Yrkesfiskets och andra berörda intressenters inflytande och ställning i förvaltningen av fiskresurser ska stärkas.
Hållbarhetsmål: En ekologiskt hållbar förvaltning av fiskresurserna inom ramen för de av riksdagen fastställda miljökvalitetsmålen ska återskapa och bevara den biologiska mångfalden och bidra till utvecklingen av ett livskraftigt, ekologiskt hållbart och därmed miljöanpassat fiske.
Regionalpolitiskt mål: Kust- och insjöfisket samt vattenbruket och fritidsfisket ska ingå som en del i den regionala utvecklingen.
Konsumentpolitiskt mål: Konsumenternas krav på produktionsmetoder och säkra livsmedel ska beaktas i större utsträckning.
Det är mål som utgör en god grund för utvecklingen av det svenska fisket. Vi vill i den här motionen ytterligare markera bl.a. dessa fyra mål.
Konsumenternas rätt till en bra information måste tillgodoses. Informationen måste förbättras. Både myndigheter och branschen måste bli bättre på att informera om att fisk är nyttig mat. Konsumenterna måste känna trygghet i att det är bra att äta fisk och att det gynnar såväl folkhälsan som den svenska fiskarekåren.
Den fisk som fångas i svenska vatten inom ramen för de kvoter som gäller ska naturligtvis saluföras. Det behövs bättre information om vilka kvoter som gäller. Konsumenten ska tydligt kunna förstå vad som gäller för de olika fiskslagen så att de på ett tydligt sätt kan se att fisken är fångad på ett lagligt sätt inom de fastställda kvoterna.
Det behövs också en bättre ursprungsmärkning av importerad fisk. Det är naturligtvis oacceptabelt att butiker inte saluför svensk fisk som har fångats inom gällande kvoter utan i stället säljer importerade fiskarter som är ännu mer hotade. Här måste importören ta ett ökat ansvar.
En viktig fråga, för att inte säga ödesfråga, är vad som ska hända med dioxinförbudet i EU från vilket Sverige har ett undantag t.o.m. 2005. Det är nu hög tid att Sverige agerar. Forskningsläget måste klargöras. Kan exempelvis de forskningsresultat som EU grundar sitt förbud på ifrågasättas? Om slutsatsen av ett förnyat ställningstagande till dioxinproblemet blir att också Sverige ska omfattas av förbudet måste konsekvenserna både för yrkes- och fritidsfisket liksom för konsumenterna utredas. Det är nödvändigt att i god tid förbereda för ett sådant beslut.
Det finns förslag att inrätta marina reservat där allt fiske förbjuds. Bland annat Karlskrona skärgård har föreslagits som marint reservat. En reservatsbildning av det här slaget är kanske positiv för t.ex. forskningen. Men det ska ställas mot de enligt vår uppfattning betydligt större nackdelarna. Vi har svårt att föreställa oss att exempelvis Karlskrona skärgård kan fortsätta att vara en levande skärgård om fisket förbjuds. Om marina reservat ska inrättas i vårt land är det helt nödvändigt att det föregås av en noggrann analys av fördelar och nackdelar. Vi anser att Karlskrona skärgård är direkt olämpligt som reservat.
Det finns förslag om att indela den svenska kusten i ett antal förvaltningsområden som knyts ihop i ett nationellt råd. Vi anser att det är ett förslag som regeringen bör överväga. Det kan öka möjligheterna till ett långsiktigt hållbart och livskraftigs svenska fiske.
Vi ska fortsätta att ha ett livskraftigt svenskt yrkesfiske. Samtidigt är det angeläget att det kan kombineras med en ökad satsning på fisketurism. Vi tror att det hos både svenskar och besökare från andra länder finns ett stort intresse att i organiserade former ägna sig åt att fiska. Fisketurismen bidrar också till att skapa kringsysselsättning i bl.a. restaurang- och hotellnäringen. Fisketurism bör få en mer framträdande plats inte minst i svenska turistsatsningar i andra länder.
Förslag har väckts om att införa en särskild fiskevårdsavgift som ska finansiera fiskevården. Vi anser inte att en sådan avgift ska införas bl.a. därför att den blir svår att administrera. Fiskevården bör i stället finansieras med skattemedel.