Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att häva regleringen av kräftfiske i Vättern.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka minimilängden för den Vätternröding som får tas upp.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda ett totalt fiskestopp av Vätternröding i kombination med ett ökat utsättande av lax.
Vätterns rödingbestånd är hotat. Hotet har påtalats från flera håll sedan mer än tio år tillbaka. Trots det har verksamma motåtgärder uteblivit. Rödingen är en exklusivitet, både ifråga om förekomst och efterfrågan. I Sverige finns den till absolut övervägande delen i Vättern. Men här hotas nu beståndet. En utbredd uppfattning är att den mycket rikliga förekomsten av signalkräftor i Vättern hotar rödingen genom att kräftorna äter upp rödingrommen, som läggs på botten i grunda vatten, eller att kräftorna förstör bottenvegetationen och därmed ökar andra arters möjlighet att komma åt rommen. I dag är kräftfisket kraftigt reglerat trots att man förra året tog endast 2 procent av beståndet, dvs. klart mindre än tillväxten av kräftor. Ett fritt kräftfiske under några år skulle underlätta möjligheten att skapa balans mellan arterna. Fiskeriverket borde därför upphäva reglerna kring kräftfisket tills en rimlig balans har uppnåtts.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Ett annat problem för beståndet är det hårda fisketryck som finns gentemot rödingen. En rödinghona är könsmogen vid ca 50 centimeters längd och därför får hon inte fångas innan hon uppnått minst denna längd. I dag är gränsen 40 centimeter. Ett än radikalare förslag är att under några år införa stopp för allt rödingfiske. Ett sådant förslag förutsätter att kompensationsfiske för både sportfiskare och yrkesfiskare finns. Utsättningen av lax borde under en period av fiskestopp gentemot röding kunna öka både för att bibehålla attraktionskraften för Vättern som sportfiskevatten och för att ge yrkesfiskarna tillräckliga fångster för att bibehålla sina intäkter. Ett ökat utsättande skulle utan tvekan ge större förståelse och respons för ett tillfälligt stopp av rödingfisket. Samtidigt hävdas att laxen hotar rödingbeståndet utifrån att båda arterna framför allt livnär sig på siklöja som lever i ytskiktet. Om laxen tränger undan rödingen från vattnets ytskikt hänvisas rödingen till framför allt hornsimpa som lever på djupare vatten och som ofta anses som en fisk som anrikar gifterna i bottenskiktet. Oavsett vilket skulle ett förbud mot fiske av röding under 50 centimeter ha en positiv inverkan på beståndet. Fiskeriverket bör därför ges i uppdrag att ändra reglerna för minimimått för rödingfiske i Vättern till 50 centimeter. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
När det gäller ett totalförbud av rödingfångst under några år kombinerat med ökad utsättning av lax bör Fiskeriverket få i uppdrag att utreda förutsättningarna och effekterna av ett sådant förslag. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.