Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om regional beslutanderätt enligt strandskyddsbestämmelserna på Gotland och i Kalmar och Östergötlands län.
De regler om strandskydd som finns stadgade i miljöbalken fyller många gånger en viktig funktion i att bevara den möjlighet att bada och idka friluftsliv inom strandområden som allmänheten har enligt allemansrätten. Strandskyddet kan även, särskilt i tätbefolkade områden, ha betydelse för djur- och växtliv. Sverige är ett stort land där befolkningen är ojämnt fördelad över landet.
Miljöbalken har inneburit en skärpning av strandskyddet och genom att länsstyrelsen förklarat Gotlandskusten som naturreservat. Det är ett hinder för den regionala utvecklingen. Den skärpning av reglerna som kom i mitten av 90-talet innebar att hänsyn till djur- och växtlivet togs in i regelverket. Detta har i princip satt stopp för byggnation utmed kuster och vattendrag, stora som små över hela landet. Reglerna och därmed gällande praxis belastas idag av betydande rester av gammalt förmynderi från 1970-talet då det generella strandskyddsförbudet tillkom.
I många fall kan strandskyddet vara ett hinder för en önskvärd utveckling av en region och speciellt då landsbygden. Därför finns det anledning att överväga om inte reglerna rörande strandskydd bör utvecklas så att de blir mer flexibla utifrån regionala och lokala behov och förutsättningar. Gotland har ca 80 mil kust, med en mera flexibel tolkning av strandskyddsreglerna än vad som finns idag utgör den en viktig regional utvecklingsfaktor för att stärka regionens konkurrenskraft framöver. Kalmar län och Östergötlands län är län med mycket kust men också en rad insjöar.
Ett flexiblare strandskydd skulle även medföra att kommuninvånarna själva skulle få avgöra vilka delar av Gotlands kuster som ska skyddas. Detta leder till ett stärkande av det kommunala självstyret och möjliggöra för kommunerna att skapa attraktiva boendemiljöer. Lokal beslutanderätt för kommunerna bör också prövas i ett större sammanhang på fastlandet. Även kommunerna i Kalmar län och i Östergötlands län bör ges denna beslutanderätt.
Det är ett omyndigförklarande av kommunerna att se strandskyddet som ett statligt intresse. Eftersom kommunerna har ansvar för planering och byggande måste man i enlighet med principen för lokalt inflytande ges full rätt att besluta även om strandskyddet. Vad som ovan anförs om lokal kommunal beslutanderätt i strandskyddsfrågor bör ges regeringen till känna.