Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om strängare regler vad gäller djurskydd för djur i djurparker.
Traditionen att hålla djur i fångenskap för människors blotta nöje kan spåras till år 1 000 f.Kr. i Kina. Den kinesiska kungen Wen anlade då en park som var öppen för allmänheten. Den första parken i västerlandet som var öppen för allmänheten var den i Jardin des Plantes i Paris år 1793. På den tiden sågs vilda djur mer eller mindre som förbrukningsvaror från kolonierna som skulle visas upp på ett för människor underhållande sätt. Den moderna djurparksfilosofin som formades av Karl Hagenbeck i Hamburg i början av 1900-talet betonade dock att djuren skulle få större inhägnader och samlingarna också skulle vara av vetenskapligt intresse och främja avel av sällsynta djur. Men grundidén för såväl dagens som gårdagens djurparker är dock densamma, det vill säga att roa, skrämma, fascinera och överraska människan.
De traditionella djurparkerna utgår generellt sett från människans perspektiv och inte djurens intresse. Detta måste ändras. Djurparksdjuren måste mer kraftfullt omfattas av djurskyddslagens portalparagrafer: ”att djuren inte ska utsättas för onödigt lidande” (2 §) och ”att djuren ska kunna leva ett arttypiskt beteende” (4 §). Visst kan det vara acceptabelt att vilda djur hålls i särskilda djurparker för forskning och för att öka kunskapen om djuren för oss människor. Det gagnar också de enskilda djurindividerna. På sikt bör dock de traditionella djurparkerna fasas ut. Det är fullkomligt oacceptabelt med djurparker som är gjorda för att underhålla människor med vilda djur utan hänsyn till djurens egen hälsa och naturliga beteenden. Vilda djur mår ofta inte bra av att leva i fångenskap. Ett typiskt tecken är att de ägnar sig åt ett utdraget och enformigt beteende eller medvetet gör sig illa.