Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av eliminering av sjögull i Mälaren med dess tillrinningsområden.
Den för Sverige främmande och invasionsbenägna vattenväxten sjögull är en olägenhet i många sjöar och vattendrag. Som exempel kan den nämnas som en olägenhet i sjön Väringen varifrån den spritt sig via Arbogaån ut i Mälaren. Växten inplanterades som ett exotiskt tillskott i Väringen på 30-talet där den spred sig mycket snabbt.
Problemet med sjögull är att den i första hand skapar konflikt med människans nyttjande av vatten i form av båtfart, fiske och bad. Även effekter på ekosystemet kan skönjas eftersom sjögull i täta bestånd avskärmar ljus från andra vattenväxter så att en floristisk utarmning åstadkoms. För Mälaren finns ett uttalat mål att strandzonens biologiska funktion ska bevaras och att den biologiska mångfalden inte ska skadas. Därmed finns det också uttryckt att risker för införande och spridning av sådana arter som motverkar dessa mål ska elimineras. Grundsynen är motiverad då arten inte är naturligt förekommande i den mellansvenska biotopen.
Spridningen av sjögull kan befaras ske från såväl fröspridning som växtdelar vilka frigörs vid bekämpning av växten. En bekämpning görs därför mycket svår samtidigt som en sådan åtgärd fordrar en aktiv och total insats vilket ekonomiska resurser saknas för. Då spridningen av sjögullet och forskning kring dess spridning tagit decennier samtidigt som växten sprider sig lavinartat innebär att kraftsamling måste göras, i hela vattensystemet, innan hela Mälaren också drabbas av växten. En spridning av sjögull i Mälaren, i områden med mindre strömt vatten, påverkar syresättningen i Mälaren med oöverskådligt negativa effekter inför framtiden. Mälarens roll som såväl rekreationsområde som vattentäkt för större delen av Mellansveriges befolkning är därmed i fara. Ett nationellt ansvar för att motverka växten utbredning är därför nödvändigt. Detta bör ges regeringen till känna.