Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ingen art ohämmat skall få växa på andra arters bekostnad så att den biologiska mångfalden utarmas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillåta en friare jakt på rovdjur när artkoncentrationen är för hög.
Den svenska rovdjurspolitiken har prioriterat utvecklingen av numerären rovdjur utan hänsyn till omgivande effekter. Följden har blivit att många län har en överrepresentation av någon rovdjursart som ohämmat skövlat andra arter. Företeelsen kan knappast kallas ansvarsfull rovdjurspolitik utan följden blir i stället motsättningar mellan olika befolkningsgrupper som knappast gagnar vare sig inställningen till rovdjur eller efterlevnaden av lagar.
Staten framkallar medvetet en destruktiv samhällssyn vilket är förödande för de mål man säger sig sträva efter. Som exempel på en ohämmad rovdjurstillväxt kan lodjuret nämnas. Detta rovdjur är främst ett skogslevande djur men har under senare år också börjat uppträda i mer slättbygd bl.a. beroende på brist på föda i skogstrakterna. Det nationella målet om 300 föryngringar per år motsvarar ett totalt antal om 1 500 individer. Dessa har ingen jämn spridning över landet idag. I vissa län har koncentrationen av lo blivit så påtaglig att stora delar av övrig fauna fått gett vika. Det är i det sammanhanget stötande att notera att staten, via länsstyrelserna, framhåller att det egna länet får tåla en högre täthet av lodjur. Synsättet visar att sammanvägningen mellan naturvårdsintressen och myndigheter saknas. När en situation uppstår där en art förökar sig på andra arters bekostnad måste samhället vidta åtgärder för att garantera den biologiska mångfalden. Nuvarande förfaringssätt saknar acceptans hos alla naturvårdande intressen och skapar, på ett onödigt sätt, en motsättning mellan myndigheter och naturvårdsintresserade människor. När koncentration av rovdjur sker inom ett län bör en friare jakt kunna bedrivas. Detta bör ges regeringen till känna.
Givetvis ska jakten bedrivas under kontrollerade former. Att jakt tillåts i dessa sammanhang är direkt nödvändigt för att återskapa såväl vilt i våra marker som för att återge myndighetsbeslut den legalitet de erfordrar. Grundläggande för synsättet är alla arters berättigande och därmed principen om att ingen art ohämmat skall få utvecklas på andra arters bekostnad och därmed utarma den biologiska mångfalden. Detta bör ges regeringen till känna.