Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att straffpåföljden för vanvård av djur och djurplågeri skall skärpas.
De senaste åren har flera brott mot djurskyddslagen behandlats av domstol, och där brotten enligt mitt menande har varit mycket grova och avskyvärda. Det har t.ex. handlat om hela djurbesättningar som utsatts för vanvård. De straffpåföljder som utdömts har dock enligt min mening inte svarat upp mot brottets grad.
En av straffpåföljderna måste vara att det för den som blivit dömd för vanvård av djur och djurplågeri skall vara mycket svårare att få hålla djur, exempelvis genom att se till så att djurhållningen inte bara går under någon annans namn men att också den dömda personen i realiteten inte är den som håller djuren.
I utredningen Ett förbättrat djurskydd, SOU 2000:108, för utredaren Svante Englund fram att en skärpning av lagstiftningen bör övervägas då det gäller grova fall av brister inom djurhållningen. Utredaren anser att det vid skandalösa förhållanden skall övervägas om det skall bli möjligt att utdöma näringsförbud för den näringsidkare som så grovt vanskött sina djur. Andra förslag som rests under året är att det skall bli möjligt att döma för grov vanvård och grovt djurplågeri.
Enligt min mening bör straffpåföljden för vanvård av djur och djurplågeri skärpas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.