Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av att vidta de åtgärder som behövs för att en begränsad jakt på lodjur åter skall medgivas utanför renskötselområdet.
Sverige har i delar av landet en stark lodjursstam, som gott och väl uppfyller den numerär som anses nödvändig för att stammen skall bedömas vara livskraftig ur ett biologiskt perspektiv. Inom renskötselområdet har stammen reducerats till följd av den skyddsjakt som medgivits i enlighet med riksdagens mål. Lodjuren orsakar skador på renar och får samt har stor inverkan på rådjursstammen – många jägare har fått kraftigt försämrad rådjursjakt och i andra områden är rådjursstammen inte längre jaktbar.
Eftersom inventeringar tyder på att lodjursstammen i landet är något lägre än beslutad miniminivå på 300 lodjursföryngringar har Naturvårdsverket de två senaste åren beslutat att inte medge någon lojakt utanför renskötselområdet där stammen är stark, medan jakt medgivits i mindre omfattning än tidigare inom renskötselområdet. Besluten har väckt en våg av protester och brist på förståelse. Eftersom riksdagens intentioner varit att en begränsad jakt skulle kunna fortsätta var det ett misslyckande i förhållande till intentionerna när Naturvårdsverket ansåg det nödvändigt att stoppa den begränsade jakt som hittills medgivits inom södra Norrland och Svealand.
I området livnär sig lodjuren främst på rådjur. En ny forskningsrapport visar att tillväxten hos lodjursstammen i Mellansverige minskat på grund av att tillgången på rådjur blivit mindre. En bedömning av den ”ekologiska bärkraften” för lodjur visar att produktionen i rådjursstammen är mindre än uttaget genom lodjurens predation samt den jakt som bedrivs. Enligt forskarna är bytesunderlaget så begränsat att lodjuren i området skulle minska även om jägarnas jakt på rådjur skulle upphöra helt. Med utgångspunkt från dessa nya fakta finns starka skäl att ompröva beslutet om att stoppa lodjursjakten i Mellansverige. Även om jakten återupptas finns möjligheter till fortsatt ökning av antalet lodjur i Götaland där stora områden hyser starka stammar av bytesdjur.
Om rovdjurspolitiken skall bli framgångsrik är det viktigt att lokalbefolkningen har förståelse för genomförda åtgärder, och om möjligt bör de också via förankring på regional nivå känna delaktighet i beslutsprocessen. Därtill är det viktigt att ta stor hänsyn till sociala aspekter och att balansera olika intressen. Det aktuella beslutet om att stoppa lojakten har tyvärr bidragit till att öka såväl polariseringen som bristen på förståelse för den nationella rovdjurspolitiken. Inte minst mot denna bakgrund finns starka skäl att vidta de åtgärder som behövs för att en begränsad jakt på lodjur åter skall tillåtas också utanför renskötselområdet. Detta bör ges regeringen till känna.