Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta en fond för miljösanering av gamla bensinstationer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att fastställa en minimistandard för vägarnas framkomlighet.1
1 Yrkande 2 hänvisat till TU.
Kraven på förbättrad miljö i och runt bensinstationerna har höjts. Det gäller inte enbart stationer i drift utan även avvecklade bensinstationer. Ur miljösynpunkt är detta självfallet riktigt. De små stationerna eller butikerna har emellertid små ekonomiska förutsättningar att bekosta miljösaneringen, som ofta kan uppgå till stora summor.
Det senaste i raden av uppdykande problem för en levande landsbygd är vem som skall betala för kommande nödvändiga reparationer av de mindre bensinstationerna. Dagens ekonomiska marginaler anses vara så snäva att de små bensinstationerna inte kan klara stora reparationer. Risken är uppenbar för att många bensinstationer försvinner från landsbygden.
Inte heller är det godtagbart att fastighetsägaren, en f.d. näringsidkare, på gamla dar skall vara tvungen att bekosta en miljösanering efter nya regler som trätt i kraft efter att denne upphört med verksamhet. Bensinbolagen tar inte ansvar för saneringen av de mindre avvecklade enheterna på landsbygden. Återstår då att klargöra vem som skall betala! Med hänvisning till den uppståndna situationen är det därför befogat att inrätta en miljöfond för att finansiera välbehövlig sanering. Detta ges regeringen till känna.
Befolkningen på landsbygden möter många problem som måste lösas. Grossister och bensinbolag protesterar mot dåliga vägar och stoppade leveranser till små lanthandlare och bensinstationer runt om i bygderna. Omfattande tjälskott, asfalt i vågor och vägar som plogas först på eftermiddagarna är stora problem för dem som bor och verkar utanför tätorterna. En dålig vägstandard är inte sällan ett direkt hinder för landsbygdens folk att kunna upprätthålla en fungerande samhällsservice. En miniminivå vad gäller framkomligheten på vägarna, en ”skamgräns”, bör därför fastställas. Detta ges regeringen till känna.