Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge kommunerna ansvaret för strandskyddet.
Hallands län utvecklas på ett positivt sätt, och jag kan spå en väldigt ljus framtid för vårt Halland. Efterfrågan på bostäder i det kustnära landskapet ökar liksom sökandet efter etableringsmark. Västkustbanans dubbelspår tillsammans med motorvägen bildar en pulsåder genom regionen.
I de inre och östra delarna av vår region är denna utveckling inte lika stark. Det skapar en obalans mellan de olika delarna i regionen. Det är självklart ett samhällsintresse att alla delar av länet ges möjlighet att utvecklas på ett positivt sätt.
Vi har i dag en relativt god service, såväl samhällelig som kommersiell, i hela länet. Ytterligare etableringar och bostäder skulle därför inte öka kostnader och krav på denna service utan tvärtom säkerställa underlaget. Detta skulle kunna uppnås utan bidrag eller stöd från samhällets sida. Ett viktigt medel för att kunna uppnå detta är att förändra nuvarande strandskyddsbestämmelser.
Det finns i inlandet en stor outnyttjad resurs som utgörs av attraktiva lägen i anslutning till vatten. Som exempel kan nämnas att det i Falkenbergs kommun finns över 250 sjöar större än 1 hektar. Det finns upp till detta fyra kraftverksdammar, som alltså är en skapad miljö, som också omgärdas av strandskyddsbestämmelser.
Strandskyddsbestämmelserna finns sedan 1999 samlade i miljöbalken, vilket i princip omöjliggör en byggnation närmre än 300 meter från stranden. Länsstyrelsens bestämmelser från den 1 juli 1975 reglerar ett synsätt som länge rått i länet och som kanske hindrar oss från att se möjligheterna.
Jag anser att mycket vore att vinna på en ansvarsfull bostadsutbyggnad i vattennära lägen. En sådan ansvarsfull uppbyggnad skulle kunna genomföras med ett lokalt ansvarstagande. Enligt min mening borde de kommuner som upprättar en plan för vilka vatten som ska skyddas respektive ges bygglov vid ges rätten att själva utforma reglerna för strandskyddet.