Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda möjligheten att lägga fram förslag till ändring av patientskadelagens preskriptionsregler.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om undantag i preskriptionsbestämmelserna avseende blodsmittade patienter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommande översyn av patientskadelagen följs upp enligt dir. 2002:92.
Om en patient blir skadad i samband med hälso- och sjukvård i Sverige kan denne bli berättigad till ersättning enligt patientskadelagen. Enligt patientskadelagen skall alla som bedriver hälso- och sjukvård ha tecknat en försäkring som kan ge ersättning till patienter som utsatts för skador inom hälso- och sjukvården. Vilka som blir ersättningsberättigade regleras i första hand av försäkringens skadereglerare, och vid överklagan kommer ärendet till Patientskadenämnden. Även om det inte är vanligt förekommer det att patienter drabbats av skador inom sjukvården genom smittat blod. Detta gäller i de flesta fall endast gamla skador med blodsmitta. Således förekommer inga nya fall med dessa skador eftersom blodgivning föregås av noggrann kontroll av såväl blod som givarens hälsa. Det är mycket bekymmersamt när patienter som fått hepatit C fått kännedom och kunskap om att man drabbats av skadan först efter utgången av gällande preskriptionsregler. Därför borde denna grupp av patienter särskiljas i bedömningen. Det är inte möjligt för en patient att veta om han eller hon drabbats av blodsmitta. Men om bevis föreligger om blodsmitta borde preskriptionsreglerna vara så utformade att möjlighet finns att göra undantag i dessa speciella fall. Riksdagen bör begära att regeringen lägger fram förslag till ändring av preskriptionsreglerna i nuvarande patientskadelag 23 § samt göra det möjligt för undantag i tidigare preskriptionsbestämmelser avseende blodsmittade (hiv/hepatit-C) patienter. För dem som drabbas av dagens lagstiftning är situationen allvarlig. Många tror att försäkringen täcker de fall där blodsmitta överförts efter preskriptionsregelns utgång. Den aviserade utredningen enligt dir. 2002:92 måste kraftfullt lyfta fram detta problem och bör komma med ett förtydligande så att drabbade människor kan erhålla adekvat ersättning.
Preskriptionsbestämmelsen inom patientförsäkringen är en av de regler som ändrats oftast sedan patientförsäkringen startade den 1 januari 1975. År 1975 gällde att krav på ersättning skulle ha framställts inom två år från den tidpunkt då behandlingsskadan orsakades. År 1979 flyttades preskriptionsbestämmelsen till 8 § i ersättningsbestämmelserna med den lydelsen att tre år gällde istället för två år. År 1982 ändrades bestämmelserna igen. Nu gällde tre år från det att skadan först visade sig, dock inte senare än 10 år från den tidpunkt då den åtgärd som orsakade skadan företogs. År 1988 ändrades preskriptionsregeln igen. En säkerhetsventil tillades om att vid särskilda skäl kan ersättningskrav prövas. Enligt praxis gällde detta undantag endast treårsregeln. År 1991 var det dags för ytterligare en ändring av preskriptionsbestämmelserna. Skadan skulle vara anmäld till sjukvårdshuvudmannen eller försäkringsgivaren inom tre år från det att den drabbade fick kännedom om skadan men aldrig senare än tio år från den tidpunkt då den åtgärd som orsakade skadan vidtogs. Nuvarande patientskadelag, 1996:799, har samma lydelse vad beträffar preskription som 1991 års lag. För att alla patienter skall erhålla samma försäkringsskydd bör reglerna ändras så att även de som inte har känt till sin smitta kan erhålla ersättning trots att preskriptionsgränserna passerats för såväl tre- som tioårsbegränsningen. De patienter som drabbats av blodsmitta upplever att det är mycket orättvist att inte få rätt hos försäkringsgivaren. När regeringen nu ser över reglerna i patientskadelagen är det av yttersta vikt att undantagsregler införs för blodsmittade patienter.