Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att se över fastställandet av faderskap enligt föräldrabalken.
I föräldrabalken återfinns bestämmelserna kring fastställandet av faderskapet vid ett barns födelse. Är föräldrarna gifta anses mannen med automatik vara barnets pappa. Om föräldrarna däremot är sambor eller särbor krävs att faderskapet fastställs vid en faderskapsutredning genom socialtjänsten.
Enligt SCB:s undersökningar av levnadsförhållanden (ULF) framgår att i den unga generationen föräldrar, 20–34 år, är gruppen sambor med barn nästan lika stor som gifta med barn. En stor del av föräldrarna har alltså valt, självfallet av olika anledningar, att inte ingå äktenskap.
Att faderskapet i lag måste fastställas är naturligtvis rimligt beroende på det biologiska faktum att det är mamman som föder barnet. Vid nuvarande system ifrågasätter dock samhället faderskapet när föräldrarna är sambo men inte när föräldrarna är gifta vilket är ett mycket föråldrat sätt att se på familjebildningen.
Enligt min mening är denna ordning omodern i relation till den nutida familjen. Faderns roll och betydelse för det nyfödda barnet borde vara avgörande och inte frågan huruvida föräldrarna har ingått äktenskap eller inte. Föräldraskapet handlar för de allra flesta om kärlek och längtan efter att få vara del av ett barns utveckling och uppväxt. Att gifta sig är ett val som görs, att bilda familj är ett helt annat val. Föräldrabalken bör ses över avseende fastställandet av faderskapet.