Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn och språklig modernisering av avtalslagen och handelsbalken.
I det ekonomiska livet är avtalet ett oumbärligt redskap. Avtalet förmedlar omsättning av varor och andra nyttigheter, medför anställning av arbetskraft, ligger till grund för samverkan mellan bolag osv. Ett verksamt företag ingår i stort sett dagligen avtal med andra parter, vilka kan vara både privatpersoner och andra företag.
Avtalslagen innehåller de grundläggande lagregler som gäller då ett avtal kommer till och hur det blir giltigt. Avtalslagen är dock till stor del dispositiv, vilket innebär att den gäller bara om parterna inte avtalat något annat.
Avtal kan vara skriftliga eller muntliga och huvudregeln är att båda dessa avtalstyper är lika giltiga. Ibland kräver dock lagen att avtalet har en viss form.
Avtalslagen skrevs 1915 och har ett språk som av många uppfattas som omodernt och svårtolkat. För den som inte har svenska som sitt modersmål torde lagen vara särskilt besvärlig att förstå och tillgodogöra sig. Även övriga bestämmelser i handelsbalken har ett mycket ålderdomligt språk, vilket exemplen nedan illustrerar.
9 § lag (1936:88) om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man
Nu haver löftesman sig åtagit annan mans gäld, som sin egen, och utfäst betalning å viss tid, eller ort, eller ock sig lika med gäldenären där till förbundit; söke då borgenären vilkendera han helst vill.
12 kap 2 § HB Om inlagsfä, eller nedsatt och förtrott gods
Inlagsfä, och förtrott gods, bör man vårda som sitt eget. Missfares, eller förekommer det, av hans vangömmo, eller vållande; gälde fullt åter. Sker det av våda; vore saklös.
13 kap 1 § HB Om lega och hyra
Leger man till annan (hus, gård, tomt), eller vad det är, för hyra i penningar eller varor, med vissa villkor, eller utan; det bör fast stånda, evad fästepenning där å given är, eller ej.
Kristdemokraterna anser att lagstiftningen härom måste ses över och moderniseras i språket. Ett behov kan finnas att då även se över själva substansen i bestämmelserna. Detta bör ges regeringen till känna.