Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att rätten till tjänstepension skall behandlas som giftorättsgods.
Av äktenskapsbalkens inledande paragrafer framgår att ”makar skall fördela utgifter och sysslor mellan sig” och även att ”de skall gemensamt vårda hem och barn och i samråd verka för familjens bästa”. Som ett utflöde av denna grundläggande inställning till makarnas roller i äktenskapet kan man i kapitel 7 av äktenskapsbalken läsa om ”Makars egendom”. Den grundläggande regeln om egendomsfördelning i äktenskapet finns i äktenskapsbalken 7:1. Där stadgas att huvudregeln är att makars egendom utgör giftorättsgods. Det innebär att när äktenskapet upplöses skall behållningen delas lika mellan makarna.
Det finns bara två undantag från den regeln nämligen:
att makarna själva kommit överens om en annan egendomsfördelning genom äktenskapsförord eller
att någon av makarna fått egendom – som alltså inte är resultatet av makarnas gemensamma vård av hemmet – genom arv, testamente eller gåva, som givits med villkoret, att gåvan etc. skall vara enskild egendom.
Dessa båda undantag går väl att förena med de grundläggande reglerna i balken – så emellertid icke med tjänstepensioner, vilka vid bodelning behandlas som enskild egendom.
Det faktum att endera parten i ett äktenskap ofta haft möjligheten att göra en framgångsrik karriär, tack vare den andras ansvar för hem och barn, beaktas inte med en sådan ordning. Reglerna för tjänstepensionens behandling leder till att i familjer – där makarna haft olika hög inkomst får makarna efter skilsmässa olika stor del av det sparande som uppstått till följd av deras gemensamma arbete för familjens bästa.
Rätt till tjänstepension som uppstått under äktenskapets bestånd bör därför vid äktenskapsskillnad utgöra giftorättsgods och delas lika mellan makarna.