Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning om ett förbud mot reklam för sexuella tjänster.
Ett samhälle som erkänner alla människors lika och okränkbara värde måste reagera när kvinnor systematiskt kränks och utnyttjas. De sexklubbar som finns i Stockholm utgör i det sammanhanget ett mycket allvarligt problem. Den bild av kvinnor som sprids av klubbarna är starkt kränkande. Sexualbrottskommitténs betänkande från 2001 visar också tydligt att en mycket omfattande kriminell verksamhet är kopplad till sexklubbarna. Brott mot sexköpslagen, koppleri, narkotikabrott, olaga hot, misshandel och utpressning följer i sexklubbarnas spår.
Sexklubbarnas verksamhet måste därför bekämpas, liksom de s.k. porrbilar som i flera år kört runt med stora reklamskyltar med lättklädda kvinnor och gjort reklam för sexklubbarnas verksamhet.
Vi har en lag som förbjuder sexköp. Samtidigt står vi handfallna inför
reklam som bjuder ut kvinnor till försäljning. Det kan inte accepteras.
Människor som bor eller arbetar i närheten av sexklubbarna känner ofta obehag och alltfler medborgare reagerar på sexualiseringen av det offentliga rummet och på den objektifiering av kvinnan och hennes kropp det medfört.
I november förra året beslutade fullmäktige i Stockholms stad att göra ett tillägg i de allmänna lokala ordningsföreskrifterna för att kunna förbjuda de bilar som på ett mycket uppseendeväckande sätt gör reklam för sexklubbarna. Länsstyrelsen hävde dock beslutet med motiveringen att förbudet strider mot yttrandefriheten. Länsrätten fastställde i dom länsstyrelsens bedömning och så har även kammarrätten nyligen gjort.
Styrelsen för Länsstyrelsen i Stockholm menar i en skrivelse till regeringen att eftersom det inte med ordningsföreskrifter, eller på annat sätt, gått att åtgärda de kringfarande porrbilarna med utmanande reklam för en verksamhet som kan utgöra täckmantel för kriminell verksamhet kan det vara en anledning att på nytt se över frågan. Det är nu mer än tio år sedan regeringen senast behandlade frågan och styrelsen anser att regeringen bör överväga behovet av en lag mot könsdiskriminerande reklam.
Företrädare för regeringen har i en interpellationsdebatt sagt sig vilja avvakta resultatet av det arbete regeringen påbörjat när det gäller sexualiseringen av det offentliga rummet och att man vill satsa på riktlinjer, självreglerande organ och påverkanskanaler utanför lagstiftningen.
Problemet är dock att de som ligger bakom sexklubbarnas verksamhet inte är mottagliga för opinionsbildning eller för att medverka till självreglering.
Anmärkningarna till näringslivets etiska råd har mer än fördubblats det senaste året men det är inte mycket lönt för rådet att behandla dem eftersom sexklubbarna, i motsats till de flesta seriösa företag, inte bryr sig om rådets uttalanden.
I debatten om förnedrande reklam har yttrandefriheten överordnats andra värden, värden som är lika grundläggande för vår demokrati. I debatten förträngs dessutom att yttrandefriheten på goda grunder redan är inskränkt, t.ex. när det gäller reklam om alkohol och tobak. Frågan är alltså inte om vi kan inskränka yttrandefriheten utan hur vi inskränker den.
Vi kristdemokrater anser att det gått för långt när kvinnor systematiskt kränks och förnedras i reklam och vi begär därför att regeringen ska tillsätta en utredning som har till uppgift att ta fram förslag på hur vi kan förbjuda reklam som kränker människovärdet på det vis som porrbilarna gör.