Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ta initiativ till en förändring av förordningens bilaga B.
Rådets förordning om insolvensförfaranden (insolvensförordningen) trädde i kraft den 31 maj 2002. Förordningen tar sikte på gränsöverskridande insolvensförfaranden inom EU. Som insolvensförfaranden räknas i svensk rätt konkurs och företagsrekonstruktion.
Insolvensförordningen bygger till största delen på principen om universalitet i det att huvudregeln är att ett insolvensförfarande endast ska kunna inledas i den medlemsstat där gäldenären har sina huvudsakliga intressen. Förordningen tillåter dock även nationellt begränsade insolvensförfaranden under vissa förutsättningar. Två motsatta juridiska principer på insolvensrättens område kombineras och på grund av detta kan det vara svårt att avgöra om ett aktuellt insolvensförfarandet är ett huvudinsolvensförfarande med extraterritoriella rättsverkningar eller ett sekundärt eller självständigt insolvensförfarande med endast territoriella verkningar.
Tanken med förordningen var till en början att den enbart skulle avse likvidationsinriktade förfaranden. För Sveriges del innebär detta enbart konkurser. Ett krav på att förfarandet i fråga skulle innebära att gäldenärens tillgångar avvecklades skulle därför ingå i artikel 1. Detta togs slutligen inte med alls, och förordningen omfattar nu både likvidations- och rekonstruktionsinriktade förfaranden. Däremot är artiklarna i förordningen fortfarande utformade som om de enbart skulle tillämpas på rena likvidationsförfaranden.
I artikel 2 c finns en definition av likvidationsförfarande. Ett sådant förfarande är ett förfarande ”i enlighet med artikel 2 a, inklusive förfaranden som innebär att gäldenärens tillgångar kan säljas, även när förfarandet avslutas genom ett ackord eller på annat sätt eller avslutas på grund av att gäldenärens tillgångar inte räcker till för att betala kostnaderna för förfarandet. Dessa förfaranden anges i bilaga B”. För Sveriges del anges bara ”konkurs” i bilaga B. Då förordningen i sin nuvarande lydelse tar sikte på både konkurser och rekonstruktioner och då gränserna mellan dessa båda förfaranden blivit alltmer otydliga, är det olyckligt för Sveriges del att företagsrekonstruktion inte tagits med i bilaga B.
I förordningens artikel 45 sägs att rådet får fatta beslut om ändring av bilagorna. Beslutet fattas med kvalificerad majoritet och på initiativ av en av medlemmarna eller på förslag från kommissionen. Kristdemokraterna anser att regeringen snarast ska ta initiativ till förändring av B på så vis att åtminstone även företagsrekonstruktion innefattas. Detta bör ges regeringen till känna.