Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en självständig idrottsrörelse.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Riksidrottsförbundet skall ha ansvar för fördelningen av de statliga medlen till idrott.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att idrottsföreningarna skall få ökade möjligheter att utveckla och bedriva egna spel och lotterier samt på sikt ges ansvar för hela lotterimarknaden.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att grundlägga en hälsosam livsstil i unga år och skolans betydelse i detta sammanhang.1

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att även barn och ungdomar som inte vill tävla skall kunna delta i idrott.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om främjande av trygg motion för äldre.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lika villkor för idrottande kvinnor och män.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sexuella trakasserier och homofobi inom idrotten.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att personer med funktionshinder skall få bättre villkor för sitt idrottsutövande.

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om villkor för elitidrottares utövande och vikten av enklare regler för företagande.2

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om idrotten som ett medel för att underlätta integration i samhället.

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i kontakterna med Kina inför OS skall arbeta för demokratisering och införande av mänskliga rättigheter.

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ökade bidrag till studieförbundet SISU Idrottsutbildarna.

  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa tydliga regler för organisering av idrotten i bolagsform.

  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av internationella idrottsevenemang i Sverige.

  16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att undantaget för ideella föreningar skall mjukas upp vad gäller betalning av polisens insatser för bevarande av ordning inom idrottsanläggningar.3

  17. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ett generellt tillämpbart regelverk för olika former av kampidrott.

1Yrkande 4 hänvisat till UbU.

2Yrkande 10 hänvisat till SkU.

3Yrkande 16 hänvisat till JuU.

Inledning

Folkpartiets idrottspolitik har sin bas i den fria och självständiga idrottsrörelsen. Det hindrar inte att idrottsrörelsen måste få ett stort offentligt stöd, men då utan snävt givna direktiv. Här finns ibland en svår balansgång där dock den fria och självständiga idrotten måste poängteras framför en alltför stor samverkan mellan idrotten och staten.

En självständig folkrörelse

Idrotten är Sveriges största folkrörelse. Hälften av alla medborgare mellan 7 och 70 år är medlemmar i en idrottsförening. Det engagemang och den sammanhållning detta för med sig betyder mycket för samhället, inte minst på mindre orter. Eftersom idrotten är en folkrörelse ska dess egna medlemmar bestämma och ta ansvar för sina beslut. I dag finns det en fara i att företrädare för det offentliga börjar lägga sig i idrottsrörelsen för mycket.

Riksidrottsförbundet (RF) har fått ansvaret för att god folkhälsa, god etik, jämställdhet, integration och demokratisk fostran ska främjas inom idrotten. På senare år har regeringen blivit alltmer styrande i förhållande till RF, genom att ge alltmer detaljerade anvisningar i regleringsbrevet.

Folkpartiet har uppfattningen att staten inte ska sätta upp detaljerade mål för idrottsrörelsens egen verksamhet. Naturligtvis ska staten formulera sin avsikt med de medel som ställs till idrottens förfogande, men det är väsentligt att den inte ger långtgående och detaljerade synpunkter på t.ex. hur styrelser bör se ut. Detta gäller även för ”handslaget”, som innebär långtgående krav på innehållet i idrottsföreningarnas verksamhet.

Organisationsbeslut inom föreningar, liksom alla andra avgöranden om hur verksamheten ska bedrivas, är inte en statlig eller kommunal fråga. Däremot är det mycket väsentligt att på olika sätt arbeta med attityder i exempelvis jämställdhetsfrågor.

Ett offentligt stöd är berättigat för att stärka föreningarna och öka möjligheterna till en bred verksamhet öppen för många. Självständigheten markeras genom att Riksidrottsförbundet (RF) har ansvaret för fördelningen av de statliga pengarna. Det leder paradoxalt nog till att RF kommer ännu närmare staten, eftersom förbundet därmed också får en ställning motsvarande myndighet. En sådan relation kan inge oro och effekterna bör givetvis följas upp. Men för att det ska bli enhetlighet bör det vara RF som företräder den samlade svenska idrottsrörelsen, och som därmed förmedlar medel till Sveriges olympiska kommitté. Det kan också ifrågasättas om det ska vara regeringen i sig som betalar ut bidrag till talangsatsningar inom svensk idrott och också inleder motsvarande satsning på svensk handikappidrott. Folkpartiet stöder givetvis satsningarna, men anser att RF ska svara för dem inom sin budget, som då bör ökas med motsvarande belopp.

Förbättra idrottens ekonomiska förutsättningar

Avgörande för om det även i framtiden ska finnas en stark, fri och självständig idrottsrörelse i Sverige är att den, liksom folkrörelserna i övrigt, har en god ekonomi som den själv till stor del kan kontrollera. Idrotten kan bidra till att skapa sina ekonomiska förutsättningar genom olika slags modeller för egenfinansiering. Ungefär 65 % av idrottens inkomster skaffar den faktiskt fram själv. Det kan vara genom sponsring, medlemsavgifter, deltagaravgifter och entréavgifter. Idrottsföreningarna kan också få finansiering genom försäljning av reklamplatser och sändningsrättigheter. Det är viktigt att staten utformar klara skatteregler för dessa affärsmöjligheter.

Det behövs också en offentlig finansiering av idrott för att säkerställa t.ex. att barn och unga kan delta i idrott på rimliga villkor och för att möjliggöra för idrotten att kunna ta sitt ansvar när det gäller dopningsbekämpning och idrottsforskning.

Intäkter från Svenska Spel och lotteriverksamhet

Intäkter från Svenska Spel och olika värdeautomater ger också ett ekonomiskt tillskott till idrotten. Folkpartiet anser att man måste se över möjligheten att rejält höja detta ekonomiska bidrag. Statliga spel har tagit över en alltför stor del av spelmarknaden från folkrörelserna under de senaste tre decennierna. Folkpartiet liberalerna anser att folkrörelserna på sikt ska få ansvar för hela lotterimarknaden.

Folkpartiet liberalerna har i grunden inget att erinra mot att öppna bingohallarna för fler slags spel än värdeautomaterna, dvs. också s.k. skicklighetsspel. Bingohallarna drivs av folkrörelserna, och det är därför rimligt att folkrörelserna själva även får anordna spelen och också besluta om fördelningen av överskotten. Det är dock viktigt att idrottsföreningar inte blir ensidigt beroende av inkomster från Bingolotto och bingohallar. Så är det för många föreningar i dag, och det riskerar deras ekonomiska stabilitet.

Förbättra folkhälsan

Rapport efter rapport signalerar att vi måste förändra vår livsstil. Undersökningar har också under senare år visat på en oroande utveckling vad gäller barns och ungdomars fysiska aktivitet. Vi ser i dag en ökning av fetma, åldersdiabetes och benskörhet – åkommor för vilka rätt sammansatt kost tillsammans med fysisk aktivitet är de största friskfaktorerna. Nack- och ryggbesvär, hjärt-kärlsjukdomar, högt blodtryck, depressioner och fallolyckor är andra sjukdomar och symptom som skulle kunna förebyggas/behandlas med hjälp av ökad fysisk aktivitet. Den alltmer ökande stressen i vårt samhälle som kryper ner i åldrarna kan med fördel minskas med hjälp av fysisk aktivitet.

Samtidigt som idrottsrörelsen engagerar en mycket stor del av ungdomen finns det dock ett växande antal fysiskt helt passiva. Det spontana idrottandet, utanför idrottsrörelsens organiserade verksamhet, har minskat under det senaste decenniet. Folkpartiet har därför i andra sammanhang aktualiserat behovet av s.k. spontanidrottsplatser i kommunerna.

Om inget görs för att vända trenden och komma till rätta med hälsoproblemen kommer en allt större del av befolkningen inte klara av att utföra ett arbete med normal fysisk ansträngningsgrad. I förlängningen får detta också långtgående konsekvenser för samhällsekonomin. Detta är oerhört allvarligt, och vi måste snarast göra insatser för att förändra människors hälsobeteende.

Riksidrottsförbundet och Folkhälsoinstitutet ska också fördela statliga projektpengar för utvald motionsverksamhet. Folkpartiet har också särskilda förslag till satsningar för barn och unga.

Sund motion för unga

Opinionsbildning i folkhälsofrågor är en viktig uppgift som idrottsrörelsen med fördel kan fylla. Flera föreningar och förbund bedriver, utöver sin ordinarie verksamhet, speciella projekt för folkhälsa och friskvård i samarbete med landsting, kommuner och inte sällan företag. Detta är positivt och bör kunna utvecklas ytterligare.

Inom alltför många idrottsföreningar finns fortfarande tydliga inslag av en elitisering av barnverksamheten. Det leder ofta till utslagning från idrottsutövande. Redan före puberteten kan unga plockas ut för satsningar i just deras åldersgrupp. Följderna kan bli allvarliga om träningsdosen är för stor i förhållande till en outvecklad kropp. Detta kan leda till direkta fysiska skador. Trots att Riksidrottsförbundet är tydligt i sitt budskap och menar att barnidrott ska vara rolig och ingenting annat, så är verkligheten ibland en annan.

Det måste poängteras att idrott också ska finnas tillgänglig för barn och ungdomar som inte vill tävla. Det är viktigt att ledarna är uppmärksamma på detta och lägger upp träningen så att inte bara de bästa premieras.

Det finns också siffror på vad barns idrottande kostar. Här måste föreningslivet vara uppmärksamt och sträva efter att göra idrottande enkelt när det gäller kläder och utrustning så att inte deltagande i dyra idrotter blir en klassfråga.

Mer fysisk aktivitet i skolan

Idrottsrörelsen kan, som frivillig folkrörelse, aldrig ha huvudansvaret för att alla barn och ungdomar får tillfälle att utöva idrott och förstår betydelsen av att röra på sig. Denna uppgift ligger, och måste också framöver ligga, på skolan liksom på föräldrarna.

Riksidrottsförbundet har presenterat en rapport som visade alarmerande signaler kring idrotten i skolan. Den visade att skolidrottsföreningarna tappar mark i skolsystemet. Andelen idrottslärare i grundskolan har minskat. Mot den bakgrunden är det inte förvånande att elevernas resultat sjunker i idrottsämnet. Det är i dag en alltför stor procent av grundskoleeleverna som inte når målen för idrott och hälsa. Till och med simkunnigheten har sjunkit, vilket förstås är extra oroande.

Det är viktigt att eleverna ges tillfälle till fysisk aktivitet under skoltid. Fysisk aktivitet gynnar både elevernas häls och studieresultaten i skolan. Genom att öka elevernas fysiska välbefinnande stärks också deras psykiska välbefinnande och koncentrationsförmåga. Folkpartiet anser att eleverna ska garanteras organiserad idrottsundervisning minst tre gånger per vecka. Detta ska skrivas in i läroplanen och bör gälla även om timplanen avskaffas.

Utöver den organiserade idrottsundervisningen bör eleverna kunna utnyttja raster och luncher för lek och idrottsaktiviteter. En stimulerande skolgårdsmiljö med många möjligheter till ökad fysisk aktivitet kombinerad med ökad kunskap om betydelsen av god kost och fysisk aktivitet bör leda till att eleverna ökar den fysiska aktiviteten mellan lektionerna.

Aktiviteten på skoltid bör inte till övervägande del bestå av olika tävlingar utan i stället utgöras av andra former för fysisk träning och av hälsokunskap. Det är samtidigt viktigt att idrottsämnet inte blir för teoretiserat på bekostnad av den fysiska aktiviteten. Ungdomarna behöver dagligen få utöva fysisk aktivitet i skolans regi eftersom alla inte rör på sig tillräckligt på fritiden. De ska få prova på ett brett spektrum av olika idrotter, inte bara de stora och traditionella. Detta ger impulser till fortsatt eget idrottande. För att åstadkomma detta kan idrottsföreningarna och deras ledare utgöra en viktig resurs. Det är viktigt att slå fast att det inom skolan ska anläggas ett brett perspektiv på idrott och hälsa.

Främja pensionärsidrott

Motionen för äldre har minst lika stor betydelse för välbefinnandet som för yngre. Huvudsakligen är det aktiviteter som den enskilde tar initiativ till och utför själv eller tillsammans med andra i grupp.

Det finns så många vetenskapliga studier som påvisar motionens nytta att vi inte närmare behöver gå in på det. Dock kan vi i korthet bara peka på en undersökning i Göteborg där 76-åriga män kunde konstatera att en halv timmes promenad gav bättre muskelstyrka, högre kalkhalt i skelettet, lägre halt av blodfetter och totalt sett ett ökat välbefinnande. Genom motion kan äldre leva ett mer självständigt liv.

Det finns många projekt som sätts i gång och som sedan avslutas utan att man tar fram konsekvenserna av de positiva resultaten, och aktiviteten riskerar att så småningom sjunka ner till en ursprunglig eller lägre nivå. För att undvika detta behöver samhället främja en attitydförändring och ge fysiska förutsättningar för regelbundet motionerande i form av promenadstråk m.m. Det är viktigt att äldre kan känna sig trygga när de motionerar.

Tävlingssinnet försvinner inte heller med åren, och det finns idrottsgrenar som ger både motion och social samvaro, t.ex. boule, bowling och golf, eller som stimulerar till motion för att uppnå hyggliga resultat, som olika former av precisionssporter.

Kommunen och landstinget kan genom information och undervisning peka på vilka möjligheter som finns för att lägga liv till åren mer än år till livet.

Stärk jämställdheten

Lika möjligheter inom idrotten för tjejer och killar är en självklarhet för Folkpartiet. Tjejer har under många år fått stå tillbaka beträffande träningstider, utbildning m.m., men genom att detta uppmärksammats har det blivit bättre, men inte bra. Arbetet måste fortsätta och genomsyra all verksamhet inom idrotten.

Det är mycket angeläget att de som äger idrottsanläggningar – i de flesta fall kommunerna – beaktar hur tider fördelas mellan flickor och pojkar. Det gäller också i kommunernas planering av nya anläggningar, så att inte det som ännu så länge kan betecknas som typiska s.k. flickidrotter, t.ex. ridning, missgynnas i förhållande till andra idrotter. Riksidrottsförbundet har i sedvanlig ordning ställt upp många bra intentioner beträffande jämställdhetsarbetet, men de har fortfarande uppenbart inte trängt ner speciellt långt i organisationen när Fotbollförbundet kan sälja sitt adressregister över licensierade herrspelare till en herrtidning och dessutom inte tar fram damfotbollen när en reklamfilm om fotboll produceras.

Sexuella trakasserier

I Norge har presenterats undersökningar som visat på förekomsten av sexuella trakasserier inom idrotten. Genom några i medierna mycket uppmärksammade fall kan vi se att detta förekommer även inom den svenska idrottsrörelsen. Dessa händelser har lett till att man nu uppmärksammar problemen. Inom de flesta idrotter är det ännu tabu att tala om HBT-frågor, och homofobiska attityder är ett utbrett problem som många aktiva vittnar om. Bägge dessa företeelser är givetvis fullkomligt oacceptabla. Regeringen bör följa hur arbetet med att motverka sexuella trakasserier inom idrotten fortskrider och också ta initiativ för fortsatt arbete om så behövs. Riksidrottsförbundet har här ett viktigt ansvar att förtydliga idrottsverksamhetens demokratiska värdegrund och alla människors lika värde.

Vad som här har sagts om sexuella trakasserier och homofobi inom idrotten bör riksdagen ge regeringen till känna.

Bättre villkor för handikappidrotten

Handikappidrotten i Sverige är mycket framgångsrik vid en internationell jämförelse. Liksom i andra idrotter har det ökat intresset också för breddverksamheten. Det har inneburit att många personer med funktionshinder har blivit delaktiga i en social gemenskap som de annars skulle ha gått miste om och deras självförtroende har stärkts. De funktionshindrade elitidrottarnas framgångar har samtidigt bidragit till att attityderna till människor med handikapp har förbättrats.

För att handikappidrotten ska ges samma förutsättningar som idrotten i övrigt krävs insatser inte bara av idrottsrörelsen. Det ska inte vara dyrare eller krångligare för den som är funktionshindrad att utöva sin idrott än det är för andra. För att detta ska vara möjligt måste funktionshindrades behov tillgodoses, bl.a. när det gäller tillgång till anläggningar och fördelning av tränings- och tävlingstider.

Stöd elitidrotten

Att svenska idrottare lyckas väl vid internationella mästerskap är av intresse för hela Sverige. En del idrotter kan tillsammans med näringslivet skapa ekonomiska förutsättningar för elitsatsningar. Dock finns det idrotter, varav många är representerade vid olympiska spel, som inte är kommersiellt gångbara. För att alla idrotter ska kunna bedriva elitverksamhet är det viktigt att staten stöder Riksidrottsförbundet, som kan fördela bidragen till Sveriges olympiska kommitté och till specialförbunden.

Ett speciellt problem finns för elitidrottsutövare som under en kort period har mycket höga inkomster. Några av dem flyttar från Sverige för att minska sin skatt, vilket är beklagligt.

För att idrottsutövare ska kunna fördela sina inkomster även till år då idrotten inte längre utgör en inkomstkälla är det i första hand önskvärt att fler väljer att driva sin verksamhet i företagsform. En nyligen avkunnad dom som blir vägledande klargör att idrottsmän som tävlar kan bilda ett bolag för att fördela vinstpengarna över längre perioder. Då ges dessa möjligheter under generella skatteregler i stället för med krav på särskilda undantagsregler som s.k. idrottskonto m.m. Vi vill här påminna om de många förslag till regelförenklingar och andra åtgärder för att underlätta för småföretagare som Folkpartiet föreslår i andra motioner. Enklare regler och tydliga och bättre periodiseringsmöjligheter för småföretag är sådant som skulle öka många elitidrottares möjligheter att stanna i Sverige. Det är också viktigt att aktiva elitidrottare får verka inom EU under samma arbetsmarknadsregler som andra arbetstagare.

Idrottsgymnasierna bidrar till att ge möjligheter för ungdomar att kombinera en idrottssatsning på elitnivå med gymnasieutbildning. En utbildning där specialidrott ingår kan vara riksrekryterande om det från nationell synpunkt krävs för att tillgodose elitidrottens behov och idrotten som gren ställer särskilda krav på gemensam träning. Idrottsgymnasierna skapar en dynamisk utvecklingsmiljö för den aktuella idrotten.

Idrotten förenar

Idrotten ska främja integration. Det är viktigt att idrottsrörelsen välkomnar ledare och idrottsutövare av olika bakgrund. Ingen får diskrimineras på grund av kön, ras, religion eller sexuell läggning.

Människor med olika ursprung berikar idrotten, och för många av dem har idrotten stor betydelse när det gäller att komma in i det svenska samhället. Med sin mångfald och lättillgänglighet har idrotten unika möjligheter att överbrygga motsättningar och öka förståelsen mellan olika grupper i samhället. Flera exempel på olika håll i landet visar hur personer med utländsk bakgrund genom att engagera sig i idrottsrörelsen ökar sitt deltagande i samhällsgemenskapen. Idrottsrörelsens möjligheter när det gäller att underlätta integrationen är ytterligare ett argument för att folkrörelserna ska få ett starkt offentligt stöd.

Idrott och demokrati

Eftersom idrotten engagerar så många är det extra viktigt att den representerar de demokratiska värden som det svenska samhället i övrigt står för. Det gäller, som redan nämnts, att främja jämställdhet mellan könen och bevara funktionshindrades rättigheter att ta del av och utöva idrott. Tendenser till våld, både bland aktiva och bland åskådare, måste stävjas.

Sverige måste arbeta för att idrotten representerar demokratiska värden även utomlands. Därför har Folkpartiet, tyvärr förgäves, tidigare motsatt sig att diktaturen Kina ska få hålla i sommar-OS 2008. Internationella olympiska kommittén har genom sin vicepresident försökt försvara beslutet med följande häpnadsväckande uttalande till nyhetsbyrån AFP: ”Idrott är viktigare än mänskliga rättigheter. Vi måste fatta ett beslut för idrotten. Mänskliga rättigheter får andra ta sig an.” Maken till ansvarslös inställning har sällan skådats.

När nu Kina kommer att stå som värd för sommar-OS är det viktigt att detta så långt det är möjligt innebär att Kina påverkas i positiv riktning. Det gäller till exempel mediernas möjligheter att verka fritt i anslutning till spelen. OS i Beijing får inte bli en glättig fasad mot omvärlden som de demokratiska länderna undviker att ifrågasätta av hänsyn till värdnationen.

Folkpartiet utgår från att regeringen uppmanar Sveriges olympiska kommitté att i kontakterna med Kina inför OS arbeta för demokratisering och införande av mänskliga rättigheter.

Kampen mot dopning måste fortsätta

Det allvarliga problemet dopning måste bekämpas på alla fronter. Idrottens själ bygger på rent spel, ett klart regelverk och sportsmannaskap.

Sverige har kommit långt, internationellt sett. Men det kan tyvärr inte tas till intäkt för att slå sig till ro. Idrottsrörelsens arbete med information, utbildning och forskning om dopning och arbetet med dopningstest måste fortsätta att ligga på en hög nivå. Dopinglaboratoriet vid Huddinge sjukhus bedriver en verksamhet som är världsledande på området och har även en viktig funktion som informationskanal. Det är viktigt att forskningen om dopning och utvecklingen av metoder för att avslöja den kan hålla jämna steg med utvecklingen av nya dopningsmetoder.

Genom IADA (International Anti-Doping Arrangement) och WADA (World Anti-Doping Agency) genomförs ett omfattande internationellt antidopningsarbete. Det är viktigt att Sverige på olika sätt fortsätter stödja detta engagemang.

En miljövänlig idrottsrörelse

Idrottsrörelsen ska på ett aktivt sätt medverka till att förbättra miljön. Idrotten är i dag så utbredd och mångfasetterad att en mängd olika miljöfaktorer måste beaktas. Folkpartiet anser att varje specialförbund inom idrotten ska ta fram miljöplaner specifika för sitt område. De kan, beroende på vilken sport det gäller, behandla frågor som buller, kemikalier, transporter och allemansrätt. Planerna ska regelbundet utvärderas tillsammans med klubbarna.

Ökat stöd till idrottsforskning

Forskning inom idrotten är mycket viktig. Kunskap om idrottens betydelse i samhället, som på olika sätt speglas i Folkpartiets motion, behöver fördjupas. Det handlar då inte enbart om forskning kring människans fysiska förmåga och behov, utan i hög grad också om idrottens betydelse ur sociologisk, ekonomisk och samhällsnyttig synvinkel.

Främja idrottens studieförbund

Studieförbundet SISU Idrottsutbildarna är idrottens utbildningsorganisation. Genom SISU Idrottsutbildarna kan idrottsrörelsen, med folkbildningens möjligheter, nå ut brett och engagera människor att skaffa kunskap som utvecklar idrotten. SISU får sina anslag genom Folkbildningsrådet, som genom ett principbeslut har låst fast anslagen på ett sätt som missgynnar studieförbund i tillväxt. Detta drabbar SISU Idrottsutbildarna, och därmed idrottens ledarförsörjning. Detta har också berörts inom ramen för den utvärdering av studieförbundens verksamhet som bedrivits inom SUFO 2 och bör resultera i ett förslag i den kommande folkbildningspropositionen.

Tydliggör idrottsbolagens ansvar

Det måste finnas tydliga regler för organisering av idrotten i bolagsform. Detta är nödvändigt för att ledare i Idrotts-Sverige ska kunna få tillgång till ett regelverk som är tydligt och transparent och fastställer regler för relationen till den ideella föreningen som bedriver ungdomsverksamhet. Det är viktigt att den ideella föreningen behåller röstmajoriteten i bolaget.

När nu ett antal klubbar har bildat aktiebolag bör en uppföljning och översyn av regelverket kunna göras.

Om en förening väljer att bedriva idrottsverksamhet i bolagsform, måste den bedrivas på kommersiell grund och bära sina egna kostnader. Idrottsbolag kan inte förvänta sig få bidrag från det offentliga Sverige.

Enligt ordningslagen ska den som anordnar en allmän sammankomst eller offentlig tillställning svara för att det råder god ordning vid sammankomsten eller tillställningen. Polismyndigheten får meddela de villkor som ska uppfyllas för att upprätthålla ordning och säkerhet. Villkoren får innefatta skyldighet för anordnaren att anlita personal, exempelvis ordningsvakter. Vidare gäller enligt samma lag som huvudregel att den som i vinstsyfte anordnar en offentlig tillställning ska ersätta polismyndigheten för dess kostnader för att hålla ordning vid tillställningen. Ersättningsskyldigheten gäller dock inte sådana ideella föreningar som är skattebefriade enligt inkomstskattelagen.

Internationella idrottsevenemang i Sverige

I budgetpropositionen 2002/03 skrev regeringen: ”I en hård internationell konkurrens om att få stå som värd för betydelsefulla internationella idrottsevenemang bör staten på olika sätt stödja idrottsorganisationerna som önskar arrangera sådana evenemang. Sådana evenemang kan förväntas bidra till en ökad internationell uppmärksamhet på Sverige. Regeringen avser därför att närmare undersöka förutsättningarna för ett sådant stöd.”

Det torde råda en allmän enighet om det positiva i att få stora idrottsevenemang till Sverige. Ett stort antal undersökningar visar att de, förutom den ökade uppmärksamheten, ger betydande intäkter till såväl den arrangerande kommunen som staten. Och självklart skänker de alla idrottsintresserade svenskar glädje och stolthet.

Trots den samhällsnytta de stora evenemangen gör på olika plan är det oftast den arrangerade idrottsorganisationen tillsammans med berörd kommun som ensam tvingas stå för riskerna. Ett exempel är friidrotts-VM i Göteborg 1995, som enligt den gjorda utvärderingen genererade avsevärda samhällsintäkter, men ändå medförde ett stort ekonomiskt avbräck för Friidrottsförbundet. Denna situation har lett till att många idrottsförbund idag säger sig vara tveksamma till att söka arrangörskap för stora internationella mästerskap eftersom de inte vill riskera sin framtida verksamhet. Det gäller också idrottsrörelsen som helhet.

Med tanke på evenemangens samhällsbetydelse bör de inte betraktas enbart som en fråga för idrotten och idrottspolitiken utan lika mycket som en näringspolitisk fråga. Det innebär att alla berörda parter – idrottens organisationer, besöksnäringen, kommunerna och staten – involveras i diskussionerna och tar sin del av de ekonomiska riskerna och möjligheterna. På Riksidrottsförbundets initiativ förs redan diskussioner mellan idrottsrörelsen och företrädare för turistnäringen.

Den internationella konkurrensen om arrangörskapet för stora idrottsevenemang har hårdnat. I många länder har speciella organisationer, med deltagande från olika berörda parter, skapats för att stötta såväl ansökningar inför som, senare, genomförande av evenemang. Sverige befinner sig här på efterkälken, även om det finns ett bra undantag i Göteborg.

Regeringen bör därför bjuda in till en samlad diskussion med intentionen att utveckla en modell för hur Sverige ska vinna hem fler stora internationella idrottsevenemang som en viktig faktor för tillväxt och utveckling i landet.

Underhållningsidrottens ansvar

Underhållningsidrotten har numera antagit sådana proportioner att den ofta kräver stora insatser i fråga om ordningshållning. Samtidigt har idrottsklubbarnas verksamhet i allt större utsträckning kommit att bedrivas på kommersiella grunder. Mot den bakgrunden finns det starka skäl som talar för att klubbarna vid vissa tillfällen bör kunna åläggas att betala för polisens insatser för ordningshållning inom idrottsanläggningen. Det nuvarande undantaget för ideella föreningar bör alltså mjukas upp. En förändrad reglering på området bör ta hänsyn till att alla idrottsklubbar inte driver sin verksamhet på samma villkor. Här tänker vi på de skillnader som finns mellan de stora klubbarna i de större städerna och mindre klubbar ute i landsorten. Skillnad kan också behöva göras mellan olika aktiviteter som en viss klubb bedriver.

Proffsboxning och kampidrott

Trots att det nu är över två år sedan utredningen om proffsboxning och kampidrott avlämnades till regeringen och man då förutskickade att en proposition kanske skulle lämnas till riksdagen redan samma höst, har ingen sådan synts till, även om den verkar vara i faggorna.

Folkpartiet ställer sig avvisande till att släppa på de medicinska säkerhetskraven när det gäller proffsboxning. Vi anser att boxare likaväl som andra idrottsutövare ska få tjäna pengar på sin verksamhet, men att öppna för andra regelverk som skapar större medicinska risker är inte aktuellt. Däremot är det önskvärt att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till ett mer generellt regelverk som är tillämpbart även på andra former av kampidrott. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Stockholm den 3 oktober 2005

Lennart Kollmats (fp)

Cecilia Wikström (fp)

Hans Backman (fp)

Torkild Strandberg (fp)

Axel Darvik (fp)

Erling Bager (fp)