Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en del av statsbudgetens ökade anslag för stöd till friluftsorganisationerna bör kunna tilldelas trädgårdsodlingens organisationer.
Det tätortsnära friluftslivet har stor betydelse för stadsbefolkningens hälsa och välbefinnande. Det är därför positivt att regeringen föreslår en kraftig ökning av anslaget för stöd till friluftsorganisationer (utgiftsområde 17, anslag 30:4). Satsningen motiveras bland annat av vikten av fysisk aktivitet i närmiljön och av friluftslivets koppling till den sociala dimensionen av hållbar utveckling. Regeringen noterar även att det i Folkhälsoinstitutets och Livsmedelsverkets förslag till Handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet finns förslag som rör friluftslivets roll i arbetet för en god folkhälsa.
Enligt förslaget till handlingsplan har forskning visat att åtgärder för att öka fysisk aktivitet i befolkningen är effektiva om de inriktas på att skapa en stödjande fysisk miljö. Åtgärder som främjar socialt stöd i lokalsamhället, exempelvis genom föreningsaktiviteter, är mest framgångsrika. ”Det föreningsbaserade friluftslivet förenar dessa framgångsfaktorer i ett och samma koncept och bör därför främjas. Friluftslivet kan äga rum året om i vildmark, skog, trädgård, kolonilott, stadspark och på lekplats.”
Det är bra att friluftslivet i trädgårdar och på kolonilotter lyfts fram. Näst efter promenader är trädgårdsodling den vanligaste fritidsaktiviteten utomhus i Sverige. Trädgårdsintresset bland allmänheten är mycket stort. Ändå är det endast en liten andel av de ca 2,5 miljoner trädgårdarna som odlas intensivt. Här finns en betydande potential för ökad fysisk aktivitet; det enda som behövs är att man uppmuntrar och stöder det spontana intresset och inspirerar till ett ökat utnyttjande av befintliga resurser.
Men alla trädgårdsintresserade har inte tillgång till en egen trädgård, och det är inte rimligt att behöva köpa ett småhus för miljontals kronor bara för att få möjlighet till trädgårdsodling. Efterfrågan på koloniträdgårdar och odlingslotter är därför stor på många håll i landet. Riksdagen har uttalat att det främst är ett kommunalt ansvar att det finns tillgång på sådana. Ändå är det, med hänsyn till de relativt låga kostnaderna för att anlägga ett koloniområde, förvånansvärt få kommuner som aktivt verkar för att få fram fler sådana områden.
Trots att trädgårdarnas betydelse för folkhälsan och stadsmiljön uppmärksammas allt mer har denna insikt ännu inte tagits till vara i folkhälsoarbetet och samhällsplaneringen. Fritidsodlingens Riksorganisation med 13 rikstäckande medlemsföreningar har kunskaper och erfarenheter som är värdefulla i sådana sammanhang. Det är därför angeläget att de kan få ekonomiska möjligheter att intensifiera sin informationsverksamhet och sitt samarbete med bland annat kommuner och statliga myndigheter. Syftet är både att ta vara på den resurs som de befintliga trädgårdarna utgör och att medverka till att nya trädgårdar anläggs. En del av det ökade anslaget för stöd till friluftsorganisationerna bör därför kunna tilldelas fritidsodlingens organisationer.