Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av att uppmärksamma att antisemitismen i Sverige tilltagit och tar sig nya uttryck.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en intensiv utbildningssatsning i svenska skolor i alla stadier för att höja kunskapen om Förintelsen och på så sätt motverka antisemitism.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skapa ett regelsystem som omöjliggör att svenska biståndsmedel går till odemokratiska organisationer och till grupper eller partier.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skärpa regelsystemen för Sveriges Radio, Sveriges Television och svenska dagstidningar så att hat, hets och antisemitiska uttryck i svenska medier inte på några grunder kan medges.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättandet av en Raoul Wallenberg-dag.
1Yrkande 2 hänvisat till UbU.
2Yrkande 3 hänvisat till UU.
Antisemitismen i Europa har en lång och fasansfull historia som startade i och med kristallnatten för 65 år sedan och kulminerade i och med Förintelsen. Nazisternas systematiska utrotning mördade sex miljoner judar, däribland en miljon barn, och fem miljoner handikappade, oppositionella, homosexuella, romer och oliktänkande.
Nu kan en ny våg av antisemitism skönjas i Sverige, i kölvattnet av den pågående konflikten i Mellanöstern, enligt en rapport från EUMC (European Monitoring Centre on Racism and Xenophobia). Både forskningsrapporter och enskilda judar vittnar om att antisemitismen nu ändrat skepnad. Antisemitismen i vårt land har, precis som i övriga Europa, tilltagit. Förövarna är inte längre enbart högerextrema grupper. Vänsterradikala och islamistiska organisationer sprider antisemitisk propaganda och deltar i våldsaktioner riktade mot judar.
För det mesta rör det sig om trakasserier som verbala övergrepp och hotfulla brev, men tar sig också uttryck som skändningar av begravningsplatser, vandalisering av institutioner och överfall på judar på svenska gator. Våren 2002 var det första gången på 150 år som en pöbel i Sverige angrep judar. Då misshandlades ett antal personer på Norrmalmstorg i Stockholm under slagordet ”Död åt judarna, död åt Israel” av s.k. antirasister.
Unga människor törs inte längre bejaka sin judiska identitet, man attackerar judar på gator och torg och kränkande uttalanden om judar hörs snart sagt överallt. Attacker mot judar i tunnelbanan, hyllningar av självmordsbombare, krönikörer i svenska medier som karaktäriserar israeler som ”bärare av kollektiv skuld”. Radio- och tv-program har raljerat och uttalat sig kränkande om judar, anmälts till Granskningsnämnden men friats. Därför bör regelverket skärpas, så att liknande händelser inte kan upprepas.
Den 10 september i år genomfördes ”Fredsloppet” i Göteborg under parollen Bojkotta Israel – Leve Palestina. Arrangörer var Proletären FF och Revolutionär Kommunistisk Ungdom. Skanderandet mot judar och mot staten Israel hördes på nytt. Det visade sig att dessa organisationer uppburit biståndsmedel från biståndsorganet Sida för genomförandet av denna aktivitet, något som allvarligt strider mot riktlinjerna för Sida. Organisationer som RKU talar om ”proletariatets diktatur” och om att ”ta och behålla makten med våld”, vilket tydligt ger för handen att de inte förespråkar demokrati. Därför bör en kontrollapparat införas så att vidare medelstilldelning till odemokratiska organisationer avbryts.
Historikern Mikael Tossavainen redovisade i sin forskarrapport Det förnekade hatet för ett par år sedan synen på judar bland muslimska ungdomar i Stockholm, Göteborg och Malmö. Rapporten visar att hatet mot judar är stort och hämtar näring i den pågående Mellanösternkonflikten. Lärare beskriver hur elever kan sabotera lektioner eller utebli från religionsundervisningen när judendomen behandlas. De låter bli att göra läxor, läsa böcker eller delta i skrivningar om judendomen.
En viktig åtgärd är att satsa på kunskapsspridning om antisemitism. Det behövs också en större och bredare utbildningssatsning som riktar sig till skolan. Lärarkåren kan på så sätt få kunskap och mod att våga diskutera svåra och känsliga frågor som rör hat och extremism. Genom en ökad kunskap kan vi alla mobiliseras i kampen mot de mekanismer som kan leda till hets och hatbrott.
Attackerna mot synagogor runt om i Europa, hoten och trakasserierna mot judar i Sverige och etableringen av grupper av radikala islamister har förändrat och förstärkt hotbilden mot judar och deras institutioner.
Antisemitismen är ett tragiskt faktum i dagens Sverige, och tyvärr har den vuxit sig starkare på senare tid. Om det civiliserade samhället ska upprätthållas får vi aldrig glömma det ohyggliga våld som trappades upp i Tyskland 1938 och kulminerade i Förintelsen.
Raoul Wallenbergs gärning i Budapest, då tiotusentals judar räddades undan en säker död, vittnar om att människan inte står maktlös inför den grövsta formen av rasism och antisemitism. Wallenberg bevisade att en enskild individ faktiskt kan göra en stor skillnad. Därför bör regeringen ta initiativ till en Raoul Wallenberg-dag som uppmärksammar Wallenbergs hjältemodiga insats, och vårt gemensamma moraliska ansvar att ingripa mot främlingsfientlighet i vårt samhälle.
Hat försvinner inte av sig själv utan måste ständigt motarbetas och bekämpas. Demokratins försvarare bär ansvar att kämpa mot främlingsfientlighet, rasism och antisemitism i vårt samhälle. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.