Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av världsklassiker.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att snarast låta utreda hur man kan sprida kunskaper om och tillgången till världsklassiker.
Världen är inte längre något som är abstrakt och vi reser allt mer och ser oss om i alla världsdelar. Vi ser och lär oss hur andra människor har det och kanske förstår vi en del sammanhang bättre. Dagligen ser vi på tv reportage från andra länder. Det skrivs spaltmeter om händelser som har anknytning till andra länder, olika religioner, om motsättningar mellan folk. Ofta är dessa reportage fyllda med problembeskrivningar och sällan nämns allt positivt som finns.
I Sverige har vi problem med segregering, utanförskap, förståelse för andra kulturer, förståelse för vad som verkligen är kulturella yttringar och vad som är religiös fanatism (alla religioner inräknade). Vi pratar om integration i vida svep.
Många barn och ungdomar som har kompisar med ursprung från andra länder tycker det är konstigt med vi och dom-tänkande. Det är deras kompisar helt enkelt och man konstaterar, liksom hos vilka andra kompisar som helst, att det råder olika regler hemma, man möblerar hemmen olika, man har olika mat på matsedeln eller man lyssnar på olika slags musik. Man konstaterar att hemma hos den familjen är det så.
Genom personlig kontakt med människor från alla världens hörn, genom resor, via Internet eller genom skolan möter man andra kulturer. Världskultur är ett svävande men samlande begrepp – bra eller dåligt. Ofta möts vi av ordet i samband med musik-konserter och festivaler.
Västvärlden har en inställning att klassiker är det som västerländska författare har producerat och utgår från dessa. Runt om i världen finns klassiker som barn och unga läser om i sina skolor och som följer dem genom livet. Det är författare som har betytt mycket för dem och deras utveckling. Dessa klassiker betyder fortsatt mycket när man flyttar runt i världen. För att få en större förståelse mellan människor och för att ta del av dessa författare och verk skulle det vara av stort värde att vi alla i Sverige får tillgång till kulturskatterna. Kulturskatter talar vi idag bara om när vi nämner museer och andra institutioner.
I undervisning i skolor får barn läsa och lära sig om klassiker inom den svenska eller nordiska litteraturen. Man läser exempelvis om och stycken skrivna av August Strindberg, Selma Lagerlöf, Harry Martinsson m.fl. Eftersom vi i vårt land har många som kommit hit med stora kulturskatter i bagaget – klassiker från alla världens hörn – borde dagens elever i skolan, och alla andra som på olika sätt vill berika sig, få tillgång och möjlighet till andra länders klassiska författare.
Ett sätt att få detta till stånd är att regeringen ger någon i uppdrag att titta över hur man kan utveckla dessa möjligheter. Statens kulturråd ska, som nämns i höstens budget, trycka upp och ge ut nya klassiker. Ett sätt kunde vara att även ta upp klassiker från olika världsdelar i detta sammanhang. Vi behöver också världsklassiker översatta till svenska.