Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökat stöd till allmänna samlingslokaler och även i övrigt i enlighet med förslagen i betänkandet om allmänna samlingslokaler (SOU 2003:118).
Samlingslokalen förenar över gränser och gör möten möjliga. Här frodas initiativkraft och frivilligt arbete. Samlingslokalen är en träffpunkt, ett centrum och en kraftkälla till utveckling. Samlingslokalerna är också av stor betydelse som grund för demokrati och kultur. Det är en spännande utmaning att se till att våra lokaler är så moderna att även dagens generationer väljer dem som mötesplatser.
För snart två år sedan lämnade utredaren Kjell Nordström ifrån sig betänkandet om Allmänna samlingslokaler (SOU 2003:118). Det innehöll en rad bra förslag och en utförlig analys av den allmänna samlingslokalens betydelse på 2000-talet. Han framhåller att fortfarande finns de allmänna samlingslokalerna till för att medborgarna skall kunna utnyttja sin yttrande-, mötes- och föreningsfrihet.
Även om den stora delen av arbetet i våra folkrörelsedrivna anläggningar sker ideellt, ligger det ett ansvar på stat och kommun att se till att inte arbetsuppgiften blir så övermäktig att dörrarna stängs, en efter en, till våra tidigare så öppna och inbjudande lokaler. För så kan det bli, om inte de ekonomiska resurserna ges för att rusta samlingslokalerna och göra dem tillgängliga för alla i samhället. De senaste åren har byggstödet till nödvändiga ombyggnader legat runt 25 miljoner kronor. Behovet har varit mer än dubbelt så stort.
Också kommunernas stöd är viktigt. Deras ekonomiska bidrag, medverkan och positiva inställning gör det möjligt att hålla dörren fortsatt öppen för allmänheten. Att spara in på bidragen vore dumsnålt.
Idag finns krav på kommunal finansiering på 30 % för att en samlingslokalförening skall kunna erhålla statligt stöd. I den senaste utredningen föreslås ny skrivning som innebär att kommunen skall garantera minst 30 % enligt följande: ”Kommunen skall lämna bidrag, eller på annat sätt garantera, minst 30 procent av det bidragsunderlag som berättigar till det statliga stödet.” Genom en sådan förändring i regelverket skulle många fler samlingslokaler få möjlighet att göra sina väl planerade upprustningar.
Ytterligare ett viktigt krav i utredningen från 2003 som vi vill framhålla är ökningen av stödet för handikappanpassning. Det är av utomordentligt stor betydelse att detta kan genomföras tillsammans med en total ökning av stödet. Inte minst för att kunna uppfylla riksdagens mål att alla allmänna samlingslokaler skall vara tillgängliga för alla medborgare år 2010.
Vi anser att det är högst rimligt att i statsbudgeten följa utredarens förslag och höja stödet till ombyggnader och handikappanpassning till 50 miljoner kronor. Stödet kommer att ge arbete i byggsektorn på samma sätt som ROT-avdragen, men med den skillnaden att resultatet – en nyrustad och ändamålsenlig samlingslokal – kommer alla i samhället att ha nytta av under många år. Det stärker tillväxten på kort, men framför allt på lång, sikt när bygden får en samlingsplats värd namnet.
Med besvikelse konstaterar vi att det inte heller i årets budget finns förslag med anledning av Kjell Nordströms utredning. Riksdagen bör därför begära att regeringen snarast återkommer med åtgärdsförslag i enlighet med utredarens förslag, vilket bl.a. innebär särskilda insatser för att nå ungdomar och att bidraget till ombyggnationer och handikappanpassning höjs till 50 miljoner kronor per år. Detta bör ges regeringen till känna.