Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vidareutveckla Skeppsholmens örlogshistoriska och marina anknytning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att flytta huvuddelen av Sjöhistoriska museets verksamhet till Skeppsholmen.
Regeringens stränga krav på Statens fastighetsverk (SFV) att ta ut mera marknadsmässiga hyror hotar möjligheterna att utveckla musei-, kulturvårds- och kulturminnesverksamhet såväl i s.k. ändamålsfastigheter som i andra av staten ägda och/eller förvaltade byggnader och lokaler. Ett illustrativt exempel härpå erbjuder Skeppsholmen där flera byggnader, som i dag inrymmer olika mestadels ideellt drivna kulturverksamheter, riskerar att kontoriseras. 1968 års riksdagsbeslut om att Skeppsholmen i fortsättningen huvudsakligen skulle upplåtas åt kulturaktiviteter är i dag, enligt min mening, moget för att omprövas med sikte på att inbegripa även marinhistorisk verksamhet som en kulturell aktivitet. Det kan för övrigt inte uteslutas att SFV självt i och för sig skulle välkomna en tydligare marin prägel av ön.
Skeppsholmen omfattas, liksom t.ex. även norra och södra Djurgården, av lagen om nationalstadspark för Stockholm. Lagen föreskriver bl.a. återhållsamhet med nybyggnation och nya verksamheter medan redan etablerade kan utvecklas, och att varsamt vårda befintlig bebyggelse liksom park- och grönytor. Arbetet med en översiktsplan för nationalstadsparkens områden håller på att slutföras och i den processen är det nu viktigt att konkretisera ändamålen för hur de tillgängliga ytorna skall disponeras.
Skeppsholmen har marinhistoriska anor sedan mitten av 1600-talet; här låg en gång i tiden den svenska flottans bas och än i våra dagar finns lämningar som minner om detta kulturarv.
Sjöhistoriska museet vill lämna sina nuvarande, i dag mindre ändamålsenliga, lokaler vid Djurgårdsbrunnsviken. Att förlägga detta museum till Skeppsholmen skulle på bästa sätt naturligen ansluta till öns örlogshistoria och kunna medge en vidare utveckling till ett gemensamt örlogshistoriskt centrum för landet som även innefattar forskningsbibliotek, arkiv och utrymmen för navalakademiska föreningar och marinhistoriska sällskap. Det centrala läget i en huvudstad vore i så fall också smått unikt.
Den marina prägeln på Skeppsholmen kan också framhävas tydligare, bl.a. genom att förevisa intressanta fartyg vid upprustade kajer, förvara och förevisa intressanta men ömtåligare, mindre fartyg i urbergets gamla, ännu existerande, försvarstunnlar, ge plats för viss mindre skeppsbyggnation med skolanknytning o.s.v.
Uppgiften att spegla Sveriges historia som sjöfartsnation skulle kunna struktureras kring tre nav: örlogshistoria i Stockholm, skeppsbyggnadshistoria i Karlskrona och handelsjöfartshistoria i Göteborg.