Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att staten bör ge de regionala och kommunala museerna samma rättighet som de statliga museerna att teckna tilläggsförsäkring hos Kommerskollegium.
Sedan några år tillbaka har också de regionala och kommunala museerna fått möjlighet att söka och bli beviljade statlig garanti, t.ex. i samband med lån av konst från utlandet. Detta har betytt mycket för de icke statliga museernas utställningsverksamhet. Högkvalitativ konst till stora värden har därigenom kunnat visas utanför Stockholm till glädje för alla de människor som varken har tid eller råd att åka till huvudstaden.
Den premie som erläggs för statsgarantin är mycket låg i förhållande till vad ett privat försäkringsbolag skulle kräva, även om den höjts en del de allra senaste åren.
Det finns dock ett problem som blivit allt tydligare de senaste åren, särskilt efter terroristdådet i USA den 11 september. I försäkringsvillkoren står nämligen att garantin inte gäller i händelse av förlust eller skada förorsakad av krig.
För de svenska museerna blir det därför allt svårare att få låna tavlor. Särskilt gäller det för konst från USA och Tyskland, men allt fler länder följer efter.
De statliga museerna kan undanröja denna inskränkning genom att teckna en jämförelsevis billig tilläggsförsäkring hos Kommerskollegium. Denna möjlighet finns dock inte för de regionala och kommunala museerna, vilka är hänvisade till den privata försäkringsmarknaden.
För Göteborgs Konstmuseum, som näst efter Nationalmuseum har den största samlingen i Sverige av såväl äldre måleri som modern och samtida konst, har detta blivit ett växande problem. Följande exempel kan ge en god bild av hur detta slår.
För en tid sedan arrangerade såväl Göteborgs Konstmuseum som Nationalmuseum en utställning med verk av Vilhelm Hammershøi. En tavla med ett försäkringsvärde på två miljoner kronor lånades in från Berlin, som krävde en 100-procentig försäkring, dvs. också för förlust eller skada i samband med krig. Nationalmuseum löste problemet genom en tilläggsförsäkring hos Kommerskollegium, medan Göteborgs Konstmuseum fick anlita ett kommersiellt försäkringsbolag. Premien för bara den tilläggsförsäkringen motsvarade en tredjedel av vad statsgarantin kostade för hela Hammershøiutställningen.
Det är helt rimligt att statsgarantin inte gäller om ett museum lånar in konst från eller till krigförande länder, men en förändring av villkoren i den statliga försäkringsgarantin på det sätt som i motionen föreslagits skulle betyda oerhört mycket för de icke statliga museerna. För såväl Röhsska museet som Konstmuseet i Göteborg är en förändring helt nödvändig om det också i fortsättningen skall bli möjligt att visa internationell konst och konsthantverk av hög klass.