Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att snarast klargöra innebörden av regeringsformens bestämmelser om åsiktsfrihet och föreningsfrihet när det gäller möjligheterna att kontrollera organisationernas medlemsantal.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statsbidrag till generationsövergripande verksamhet.
Riksrevisionens bedömning är att det är ytterst tveksamt om bestämmelserna om åsiktsfrihet i regeringsformen utgör något verkligt hinder för att kontrollera uppgifter om medlemsantal. Samtidigt framhålls att det är oklart om och i så fall hur föreningsfriheten skulle påverkas av en sådan kontroll. En ökad klarhet skulle kunna uppnås genom att genom att riksdagen tar ställning, t.ex. i samband med behandling av förslag till lagändringar. Kristdemokraterna delar Riksrevisionens ståndpunkt. Det är naturligtvis av stor vikt att varken integriteten för individen eller för föreningen kränks. Samtidigt har det senaste året visat att det i vissa föreningar förekommer ett systematiskt arbete att höja medlemsantalet för att erhålla mer bidrag. Det är förstås både oetiskt och brottsligt och en översyn av tolkningen av regeringsformen är av vikt. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Riksrevisionen framhåller två brister i hur regeringen har hanterat statsbidraget till ungdomsorganisationer: att rätten till statsbidrag saknar koppling till syftet med bidraget samtidigt som bidragets storlek bestäms av medlemsantal som inte kontrolleras. Det medför att det är omöjligt att avgöra om man uppnår det syfte med bidraget som riksdagen har beslutat om. Måluppfyllelse skulle vara ett villkor för rätt till bidrag. Granskningen visar att organisationerna inte prövas i förhållande till detta villkor. Regeringen har i regleringsbrevet för 2005 givit Ungdomsstyrelsen i uppdrag att se över statsbidragssystemet.
Sverige är ett ålderssegregerat land. Detta blir extra tydligt när jämförelser görs med andra länder där det är mer förekommande med umgänge över generationsgränserna. Precis som det är viktigt att människor med olika etniska bakgrund, olika social bakgrund eller olika utbildning träffas är det viktigt att människor i olika åldrar också kan umgås med varandra. En fråga Kristdemokraterna tidigare har agerat i är att statligt stöd till ungdomsverksamhet i ideella föreningar går enbart till föreningar och organisationer där minst 60 % av medlemmarna är 7-25 år. En 20-åring som spelar saxofon och är med i en orkester där 70 % av deltagarna är äldre än 25 år får alltså inte del av offentligt stöd medan en 20-åring som spelar i en orkester där 40 % är över 25 år får bidrag. Detta motverkar möten och umgänge över generationsgränserna. Detta begränsar möjligheterna till generationsövergripande verksamhet. Det drabbar särskilt ofta teater- eller orkesterföreningar samt trossamfunden vars verksamhet ofta är generationsövergripande. Kristdemokraterna anser därför att regelverket för ekonomiskt stöd till barns och ungdomars kulturutövande bör ses över och förenklas i syfte att underlätta generationsövergripande verksamhet.