Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stöd till riksdagspartiernas kvinnoorganisationer från år 2006.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stöd till riksdagspartiernas kvinnoorganisationer i framtiden.
Under 1990-talet fördes inom Moderata kvinnoförbundet diskussioner om hur verksamheten kunde moderniseras. Målet var att minska administrationen, men framför allt antalet sammanträden till förmån för att kunna driva sakfrågor. Politiken skulle vara viktigare än formalia. Därför organiserades Moderata kvinnoförbundet i stället i nätverk, Moderatkvinnorna.
Som konsekvens av att Moderatkvinnorna 1997 blev ett nätverk stod organisationen därefter utan bidrag för sin verksamhet, detta trots kontakter med departementet som muntligen meddelat att en ny organisationsform inte skulle vara ett problem. Avsaknaden av statligt bidrag har naturligtvis påverkat verksamheten.
Under årens lopp har utredningar tillsatts och löften givits om att problemet skall lösas. Det är utifrån vår utgångspunkt självklart att alla riksdagspartiers kvinnoorganisationer oavsett organisationsform skall erhålla stöd på samma villkor. Moderatkvinnorna har av naturliga skäl länge väntat på regeringens förslag i frågan.
Efter genomgång av nu lagd proposition om stöd till kvinnors organisering förutsätter vi att skrivningen ”att de politiska partiernas kvinnoorganisationer får lösas i annan ordning” innebär att frågan löses på både kort och lång sikt. En kortsiktig lösning fr.o.m. 2006 fram till dess att ett definitivt förslag föreligger måste enligt vår mening innebära att samtliga riksdagspartiers kvinnoorganisationer oavsett hur man har organiserat sig erhåller statligt bidrag på samma villkor. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Vad gäller den långsiktiga lösningen, det framtida bidraget och dess utformning, förordar vi en överenskommelse mellan de politiska partierna. Ett exempel där sådant genomförts är uppgörelsen som skett i Finland. Vi förordar att en sådan överenskommelse innehåller att del av partistödet avsätts till kvinnoorganisationerna; detta stöd bör ligga runt 10 %. Partistödet bör då räknas upp med samma nivå som överenskommelsen motsvarar. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.