Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ompröva 6 juni som allmän helgdag.
För det första är den 6 juni inte någon bra dag att fira. Den 6 juni år 1523 blev Gustav Vasa kung i Sverige. Riksbyggaren, bokbålsarrangören, tyrannen och klosterbrännaren Vasa skapade nationen Sverige. Av detta kom den Svenska flaggans dag den 6 juni. Den 6 juni 1809 fick Sverige förvisso också regeringsformen, men det är få som förknippar detta med valet av dag.
Många andra länder firar sina nationaldagar till minne av självständighet från ofrihet och förtryck, såsom den 17 maj, då våra västliga grannar blev fria, från både danskar och oss svenskar. 4 juli för USA och 14 juli för Frankrike är andra exempel på att nationaldagen firas till minne av att ofrihetens och förtryckets ok har kastats. Någon sådan befrielsehistoria har inte Sverige. ”Du tronar på minnen från fornstora dar, då ärat ditt namn flög över jorden” är snarare en hyllning till den tid då Sverige var en imperialistisk krigsnation.
För det andra bör antalet allmänna helgdagar snarast begränsas. Det finns alltför många sådana. I ett modernt och dynamiskt arbetsliv och ett mångkulturellt – i vid bemärkelse – samhälle kommer de allmänna helgdagarna att spela en allt mindre gemensam roll. Att göra en dag till allmän helgdag betyder inte att den automatiskt blir en gemensam ledig dag eftersom stora delar av samhällsmaskineriet måste fungera med ”business as usual” oavsett om skolbarnen skickas hem eller inte. Däremot undergräver det möjligheten att fira olika typer av helgdagar och högtider som är viktiga i olika grupperingar.
För det tredje innebär denna extra helgdag att slutet av våren ytterligare styckas sönder för skolor och annan verksamhet. Nationaldagen kan väl i stället vara en dag som många skolor kan tycka passa bra som examensdag.
Sist, men absolut inte minst, vårt sammanlagda arbetsdeltagande behöver emellertid öka. En helgdag kostar samhällsekonomin omkring 0,15 % av bnp. Det betyder i nuläget omkring 4 miljarder kronor, varav omkring 65 % skulle tillfalla den offentliga kassan, dvs. över 2,5 miljarder kronor. För dessa pengar skulle man kunna genomföra kraftfulla förbättringar i stöd och omsorg till de mest utsatta funktionshindrade eller ge en radikal förbättring av hushållskassan för de ekonomiskt mest trängda pensionärerna.
Den demografiska utvecklingen ställer stora krav på omställning av Sverige. Friår och förtidspensionering måste ersättas av kreativa idéer som skapar förutsättningar för mer produktion. Arbetsinsatserna bland befolkningen i yrkesverksam ålder måste öka. Ett första viktigt steg i den omorienteringen vore att av principiella och ekonomiska skäl avveckla den allmänna helgdagen den 6 juni.