Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs att om vidta samma åtgärd som Australien och Frankrike för att stoppa den antisemitism och den hatpropaganda som når tv-tittare i Sverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inte tillåta inresetillstånd för islamister som förespråkar folkmord på judar.1
1Yrkande 2 hänvisat till SfU.
Många arabiska invandrare håller kontakten med sina forna hemländer med hjälp av ett dussintal arabiska tv-kanaler som via satellit även når Sverige. Med en parabol på balkongen eller genom utbudet hos Lyngsat och Neptunus Satellite kan de se bl.a. Hizbullahs tv-kanal ”al-Manar” och den saudisk-egyptiska kanalen Iqraa-tv. Båda sprider grov våldsglorifierande antisemitism. Det finns en tydlig koppling mellan den här sortens propaganda och den ökande muslimska antisemitismen i Sverige, som enligt rapporter allt oftare övergår i fysiskt våld mot judar.
Under Ramadan i oktober–november 2003 sände ”al-Manar” serien ”al-Shatat” (Diasporan) i 29 avsnitt. Arabiska skådespelare utklädda till bl.a. rabbiner begår i serien vedervärdiga grymheter. Avsikten är att intensifiera och sprida hatet mot judar. Exempelvis får man se hur en jude får hett bly hällt i svalget, öronen avskurna och till sist mördas eftersom han gift sig med en kristen kvinna. I ett annat avsnitt får man se hur rollgestalten Josef får halsen avskuren och töms på blod. Med detta ville tv-producenterna visa hur judar gör påskbröd på kristet barnablod.
Enligt ”al-Shatat” har judarna under många århundraden strävat efter världsherraväldet. Sedan 1800-talet har familjen Rothschild lett den världsomspännande judiska regeringen för detta herravälde. Därför är judarna också direkt ansvariga för första världskriget, andra världskriget, mordet på Franz Ferdinand i Sarajevo, för atombomberna i Hiroshima och Nagasaki, för kraschen av den engelska aktiemarknaden efter slaget i Waterloo m.fl. historiska katastrofer.
Vid upprepade tillfällen under programseriens gång upplystes tittare om att vad som visades var sanningen.
”Martyren är någon som älskar livet”, sade, som ett annat exempel, chefen för den psykiatriska fakulteten vid Ein Shams-universitetet i Kairo i Iqraa-tv då han bjöds in för att förklara självmordsbombarens psykologiska struktur.
För mig är det uppenbart att denna hatpropaganda har del i att den ökande antisemitismen i Sverige. För den som avfärdar de arabiska satellit-tv-kanalernas antisemitiska propaganda som betydelselös, i kontexten av den ökande muslimska antisemitismen i Europa, kan kanske statsrådet Mona Sahlins förklaring om videovåldets inverkan på både Stureplansmorden och den samhälleliga våldseskaleringen vara värd att påminna sig om. Då förklarade statsrådet att morden – och våldseskaleringen i samhället som sådan – berodde på videovåldet.
Egypten är ett annat exempel på ett land som sänder antisemitiska program. Eftersom tv-tittande ökar betydligt under fastemånaden Ramadan producerade Egypten år 2002 tv-serien ”Hästen utan ryttare”, som innehöll ett kategoriskt antisemitiskt budskap genom ambitionen att visa på existensen av en judisk världskonspiration.
Det är emellertid inte bara storproduktioner av detta slag som förmedlar och sprider hatfyllt och våldsglorifierande innehåll i och utanför den muslimska världen. Det är i stället på regelbunden basis som liknande budskap förs fram även i diskussionsprogram och intervjuer med experter i olika vetenskapsgrenar.
I Iqraa-kanalens Kvinnomagasin svarade en treårig egyptisk flicka på intervjuarens fråga om vad hon tycker om judarna att judar är apor och svin. Hon sade att det står så i Koranen. I programmet ”Det ljuva livet”, som Iqraa-kanalen också sänder, framhöll en inbjuden gäst att martyrerna (självmordsbombarna) har gjort att barnen fått nya eftersträvansvärda förebilder.
Liknande budskap som de som sprids genom medierna förs även fram i skolböcker och mosképredikningar. Det syriska skolsystemet lutar sig exempelvis mot en extrem fundamentalistisk ståndpunkt inom vilket jihad presenteras som en helig princip och som studenterna måste anta som en personlig plikt. I läroboken ”Islamisk utbildning för fjärdeklassare” (1998–1999) står det på s. 44, att ”jihad är en religiös plikt för alla muslimer, även om antalet fiender skulle vara det dubbla (i förhållande till dem själva)”.
Bland annat dessa program och skolböcker har MEMRI, Middle East Media Research Institute, översatt från arabiska. På så sätt har vi börjat få kunskap om vilka värderingar folken i Mellanöstern lär sig att stå för, vilket i sin tur gjort att vi fått en bättre uppfattning om djupet och dynamiken i såväl Mellanösternkonflikten som den moderna internationella terrorismen, vars tentakler likaledes sträcker sig till Sverige. Därför kan vi inte längre bortse från problemet – som växer sig allt större.
Den antisemitiska och våldsglorifierande propagandan har även fått fäste bland muslimska grupper i Sverige genom att de vid upprepade tillfällen bjudit in våldspropagandister till sina bönehus och seminarier. I juli 2003 deltog shejk Yousef al-Qaradawi i Stockholmsmoskéns konferens för Europeiska Rådet för Fatwa och Forskning. Som ordförande i detta råd och högt respekterad bland sunnimuslimer över hela världen förespråkade al-Qaradawi martyroperationer på israeler, dvs. uppviglade till folkmord.
Nästa kända tillfälle var den 19 november 2003 då det i Stockholmsmoskén hölls ett seminarium under temat ”Understanding Islam” för i Sverige stationerade diplomater. Föredragshållare var doktor Azzam Tamimi, föreståndare för Institutet Islamisk och Politisk Tanke i London. Tamimi gav vid detta tillfälle sitt stöd åt självmordsattacker, liksom han gav sitt stöd åt al-Qaradawi och dennes likalydande uttalanden i Stockholmsmoskén i somras. Azzam Tamimi tillhör Hamas, en organisation som EU i somras satte upp på sin lista över terrororganisationer.
I november 2003 kunde vi härtill läsa i GT/Expressen, att enligt uppgifter från Säpo har moskén i Göteborg blivit ett fäste för de av FN terrorlistade saudiska grupperna Al Haramein och Jabaat-a-Tabligh. Det finns också minst en aktiv al-Qaidacell i Sverige.
För att förebygga argumentet som genast kommer upp om islamofobi vill jag understryka att detta inte handlar om muslimer i allmänhet. Detta handlar om islamister som ser islam som den enda läran, om moskéer som ska byggas med höjd högre än andra byggnader, om ett synsätt på andra människor som mindre värda – otrogna – om de inte tror på islam. För att lägga världen under sina fötter är de beredda att mörda urskillningslöst, och uppviglingen – hatpropagandan via satellitkanalerna – är en del av denna fruktansvärda kampanj.
Problematiken innehåller följaktligen två delmoment:.
Dels den statsfinansierade hatpropagandan som förgiftar sinnena på befolkningarna i framför allt Mellanöstern där demokrati med fria medier och opinionsbildning helt saknas. Våldsglorifieringen och uppmuntrandet att begå martyroperationer, dvs. terror genom självmordsattacker, förfelar uppenbart varje fredsansträngning i det våldsbesudlade Mellanöstern.
Dels spridningen av denna förljugna hatpropaganda som inte finner någon annan motsvarighet än den som nazisterna bedrev under 1930-talet. Den når genom nämnda tv-kanaler arabisktalande grupper i såväl Sverige som övriga västvärlden.
Australien inledde för ett par år sedan en utredning rörande tv-kanalen ”al-Manars” sändningar som nådde australiskt territorium. Utredningen utmynnade i att australiska myndigheter fattade beslut om att ”al-Manar” inte längre skulle få sända över Australien och kanalen stoppades därför från att nå australiska tv-tittare. Sverige bör följa Australiens exempel. Kan de det – så kan vi!
Jag anser även att regeringen bör ta med sig denna fråga till övriga regeringar i Norden och i EU eftersom dessa satellitkanaler bör förbjudas i hela EU. Men låt oss börja med att sopa rent framför vår egen dörr.
Sveriges regering påminner gärna om de insatser man gjort mot antisemitismen i samband med konferensen Stockholms Internationella Forum om Förintelsen, och kampanjen ”… om detta må ni berätta”. Nu är det dags för Sveriges regering att visa på vilka konkreta åtgärder regeringen planerar för att stoppa antisemitismen.
Sveriges regering bör vidta samma åtgärd som Australien och Frankrike, för att stoppa den antisemitism och den hatpropaganda som når tv-tittare i Sverige. Sverige bör inte ge inresetillstånd till islamister som förespråkar folkmord på judar.