Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till skärpt lagstiftning för att förhindra att kommunala bolag bedriver näringsverksamhet på områden där det redan finns företag.

Bakgrund

Under 1990-talet har tillväxten av kommunala bolag varit hög och vidgats till att omfatta alltmer av de gamla verksamhetsfälten. Med detta följer också att alltfler exempel uppdagas där kommunala bolag utifrån sin unika roll får unika konkurrensfördelar gentemot andra företag. Inte sällan följer att dessa företag i sin iver att utvecklas också söker sig till nya marknader och erbjuder olika mervärden till sitt ursprungliga uppdrag.

För företag som redan finns på den marknad som kommunala bolag tränger in på leder detta till helt orimliga konkurrensvillkor. Om inte besluten är fattade i fullmäktige utan inom det berörda bolagets hägn finns inte heller möjlighet att pröva om intrånget är kompetensvidrigt eller ger snedvridande konkurrensvillkor.

Konkurrensverket fann i sin analys av konkurrensen i Sverige under 1990-talet att kommuner, landsting och deras företag samt statliga myndigheter under 1990-talet i ökad utsträckning börjat bedriva näringsverksamhet på sådana områden där det redan fanns företag. I rapporten gjordes en genomgång av klagomålsärenden på området. Vidare analyseras de problem som var förknippade med att tillämpa konkurrenslagen i fall av underprissättning och subventioner och svårigheterna att få rättelse med stöd av kommunallagen.

Konkurrensverket konstaterar i rapporten att när offentliga aktörer som har myndighets- eller tillsynsuppgifter på ett område bedriver näringsverksamhet på samma eller ett närliggande område i konkurrens med andra företag uppkommer minst tre problem från konkurrenssynpunkt.

För det första kan man inte på ett tillfredsställande sätt garantera att myndighetens beslut som rör berörda företag inte påverkas av att dessa kan vara konkurrenter till myndigheten.

För det andra gäller att myndigheten via sin myndighetsroll får en försäljningskanal till presumtiva kunder vilket ger en klar fördel framför konkurrenterna.

För det tredje finns risken att myndigheter som driver såväl myndighetsuppgifter som affärsverksamhet subventionerar den senare verksamheten med stöd av skattemedel eller avgifter som finansierar myndighetsuppgifterna.

Risken är uppenbar att den kommunala bolagstillväxten blir ett direkt hinder för en utveckling av tjänstesektorn och det lokala näringslivet. I stället för att främja tillväxt, nyföretagande och utveckling känner alltfler företagare att de inte orkar stånga sin panna blodig mot de kommunala bolagen. Många har prövat och finner att det nästan helt saknas redskap för de privata företagen att hävda sin rätt. Om den kommunala bolagsexpansionen inte åtgärdas måste kravet bli att via lagstiftning hindra kommunala bolag.

Mot denna bakgrund är det angeläget att regeringen skyndsamt lägger fram förslag till skärpt lagstiftning utifrån det underlag som bl.a. Konkurrensverket tagit fram. Denna lagstiftning måste klargöra gränserna för vilka slag av näringsverksamheter som kan bedrivas av statliga myndigheter, kommuner och landsting på konkurrensmarknader. En inriktning bör vara att dessa offentliga aktörer inte skall bedriva näringsverksamhet på sådana varu- och tjänsteområden där det finns en fungerande konkurrens.

Inför kraftfulla regler för offentlig verksamhet som bedrivs på konkurrens­marknader med innebörd att det inte får ges direkta skattebidrag eller olika former av indirekta subventioner (kommunal borgen, förmånliga hyresvillkor etc.) som snedvrider konkurrensen.

Utvidga möjligheterna enligt kommunallagen att överklaga ett kommunalt beslut till samtliga berörda företag när beslutet avser att kommunala enheter skall driva näringsverksamhet på en konkurrensmarknad eller att stöd skall utgå till enskilt företag. Detta måste kunna gälla även beslut inom kommunala bolag. Vad som här anförts skall ges regeringen till känna.

Stockholm den 2 oktober 2005

Kerstin Lundgren (c)