Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en ändring i sekretesslagen så att misstänkta personer inte kan skyddas från polisiära ingripanden på grund av sekretess.
Enligt 7 kap. 4 § sekretesslagen gäller sekretess inom socialtjänsten för uppgift om enskildas personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Med ”personliga förhållanden” avses alla uppgifter som går att härleda till någon enskild individ.
Det finns sekretessbrytande regler med olika innebörd. I 14 kap. 2 § fjärde och femte styckena finns exempelvis bestämmelser som ger myndigheter möjlighet att lämna sekretessbelagda uppgifter till varandra angående brottsmisstankar. När det gäller den stränga sekretessen inom socialtjänsten krävs det dock att brottsmisstanken avser viss grövre brottslighet. Det ska vara fråga om brott med ett straffminimum på minst två år, dvs. brott som mord, dråp, våldtäkt, grovt rån, mordbrand etc. För vissa brott – brott mot liv eller hälsa, brott mot frihet eller frid samt sexualbrott – mot den som inte fyllt 18 år får uppgift lämnas utan någon begränsning vad gäller brottets straffskala.
Tyvärr kan den stränga socialtjänstsekretessen sätta käppar i hjulet för polis och åklagare. I det fall en person begått ett brott som har lägre straffminimum än två års fängelse får socialtjänsten inte lämna ut uppgifter om honom eller henne. Det kan försvåra eller till och med omöjliggöra polisens eller åklagarens arbete och därmed rättegång. Socialtjänstsekretessen får i sådana fall oacceptabla konsekvenser. Kristdemokraterna anser att polis och åklagare måste kunna utföra sitt arbete på ett effektivt sätt och att den processen inte skall hindras på grund av sekretess mellan myndigheter. Detta bör ges regeringen till känna.