Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att snarast stegvis fortsätta reformarbetet med att utöka förvaltningsområdena för minoritetsspråken i landet.
För snart fem år sedan antog riksdagen propositionen 1998/99:143 ”Nationella minoriteter i Sverige”. Beslutet innebar att Sveriges nationella minoriteter och deras språk erkändes.
Enskilda har nu rätt att använda samiska, finska och meänkieli hos domstolar och förvaltningsmyndigheter med verksamhet i de geografiska områden där språken använts av hävd och fortfarande används i stor utsträckning. Det har också införts en rätt att i dessa områden få förskoleverksamhet och äldreomsorg helt eller delvis på nämnda språk. Den största enskilda minoritetsgruppen i Sverige är sverigefinnarna. Huvuddelen av sverigefinnarna bor inte i norra delarna av landet, i förvaltningsområdena, utan i Mälardalen, Göteborgs-, Olofströms- och Boråsområdet varför en utvidgning av förvaltningsområdena är nödvändig. Samtidigt bör också stödet till olika kulturaktiviteter stärkas för Sveriges minoriteter.
Regeringen tillsatte en utredning i januari 2004 som skulle undersöka det finska språkets ställning i Stockholms- och Mälardalsregionen. Utredarens uppgift var att analysera förutsättningarna för att göra även detta område till en del av det finska förvaltningsområdet. Den 24 februari 2005 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv rörande utvidgning av det samiska förvaltningsområdet till de sydsamiska områdena. Utredningsuppdraget redovisades i maj 2005.
Utredningens förslag blev att utvidga förvaltningsområdena att också omfatta samtliga kommuner i Stockholms, Uppsala, Södermanslands och Västmanland län. Det är viktigt att nu gå vidare och förverkliga utredningens förslag. Tyvärr syns inga sådana spår i budgeten för 2006.
Det är viktigt att en människosyn som ser människan som en unik person, fri, likvärdig och ansvarig, styr synen på nationella minoriteter och de olika minoritetsspråken. Ursprungliga och naturaliserade svenskar liksom språkliga och etniska minoriteter ska ha samma samhälleliga rättigheter och skyldigheter.
Det är viktigt att fortsätta stärka minoritetsspråkens ställning även utanför de förvaltningsområden som hittills börjat arbeta i enlighet med riksdagens beslut.
Enligt min mening måste reformarbetet fortsätta så att det stegvis blir en positiv utveckling för minoritetsspråken i hela landet. Speciellt kommuner med stor invandrartäthet har ett ansvar för den utvecklingen. Mälardalen, Göteborgs-, Borås- och Olofströmsområdet bör särskilt uppmärksammas eftersom stora grupper sverigefinnar bor i dessa områden.